Under våren 2018 har jag arbetat med en rapport om nationella minoriteter och folkbibliotek. Uppmuntran att ta sig an detta kom från Kungliga biblioteket. Rapporten heter Många sätt att vara människa på – Folkbibliotek och nationella minoriteter.
Minoritetspolitik och minoritetsfrågor handlar i mångt och mycket om att i samråd med de nationella minoriteterna motverka diskriminering och utsatthet av de nationella minoriteterna, stärka deras egenmakt och inflytande och främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken.
2009 kom en Språklag (2009:600) som innebär att Sverige tar ansvar för att minoritetsspråken ska leva vidare. Bibliotekslagens (2013:801) paragraf om nationella minoriteter lyder:
Biblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska och erbjuda litteratur på de nationella minoritetsspråken.
Rapporten är ett kunskapsunderlag kring nationella minoriteter. Därtill ges goda exempel på hur bibliotek komma igång, haka i sådant som redan görs och tillsammans minoritetsgrupperna utveckla den befintliga verksamheten på bibliotek. Alla folkbibliotek kan vara en arena för att öka kunskapen och förståelsen om nationella minoriteter. Beroende på bibliotekets kontext kan tillgången till digitala och fysiska resurser på minoritetsspråken och övrig verksamhet variera.
Vid besök på olika bibliotek brukar jag tänka att det är subtila insatser som kan göra skillnad för hur biblioteket upplevs. I bemötandet, rummets gestaltning, information om biblioteket, programverksamhet och skyltningar. Medvetenhet märks. Det handlar också om hur biblioteket ser på sig och i relation till bibliotekens användare. Är de som kommer till biblioteket besökare, låntagare, kunder, eller är de medskapare och användare av biblioteket? Hur arrangeras programverksamhet? Görs det tillsammans med bibliotekens användare eller gör biblioteket själv programmet? Vad är bibliotekens identiteter och relation till lokalsamhällets behov, förutsättningar och aktörer? Hur tänker bibliotek kring makt och delaktighet?
När det gäller nationella minoriteter och minoritetsspråk behöver bibliotek ofta synliggöra områdena för att skapa efterfrågan. Det kan ske genom ett utbud av medier, skyltningar, programverksamhet och information om nationella minoriteter. För bibliotek handlar det om bli medveten om olika perspektiv kring nationella minoriteter och att utveckla verksamheten i samklang med minoritetsgrupperna och den kontext biblioteket verkar i. På så sätt kan nationella minoriteter få den plats och rättmätiga status som de förtjänar och på lika villkor.
Samtidigt är folkbibliotekens verksamheter och roller i lokalsamhällen mångfacetterade. Bibliotek vittnar ofta om att det är mycket som ska hinnas med och att behoven av biblioteken på sina håll är stora. Att prioritera och att ha fokus på bibliotekens prioriterade målgrupper är inte alltid så enkelt. Samtidigt är det något som bibliotek hela tiden behöver göra. Till exempel genom att ställa frågor: Är bibliotekens fokus på elever eller barn på fritiden? Hur når biblioteket personer med funktionsnedsättningar? Vilka språk talas i lokalsamhället? Hur kan bibliotek få ökad relevans och nå fler i sin kommun? I min skrift Bibliotek i samspel med lokalsamhället ges tips och idéer kring hur bibliotek kan få ökad kännedom om lokalsamhället och på så sätt nå fler.
Regionbiblioteket har även tagit fram ett kompetenskit Att arbeta med nationella minoriteter på bibliotek. I den finns kortfattade tips, idéer och information om hur bibliotek kan ta sig an dessa områden. Kunskap om nationella minoriteter är en viktig förutsättning för det fortsatta arbetet.
Under hösten 2018 kommer jag att vara tjänstledig från Regionbibliotek Stockholm för att arbeta som litteraturhandläggare för minoritetsspråk på Statens kulturråd. Så med detta blogginlägg vill jag även passa på att tacka för mig.
//Cecilia Brisander
