Nationella minoriteter och bibliotek

”Biblioteket som arena för att synliggöra och revitalisera minoritetsspråken?” var rubriken för den seminariedag som Finlandsinstitutet anordnade i samråd med Regionbibliotek Stockholm den 7 november. En röd tråd genom dagen var Bibliotekslagen (2013:801) skrivelse om nationella minoriteter: ”Biblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska och erbjuda litteratur på de nationella minoritetsspråken.” Leif Mårtensson, medlem i Umeå kommuns arbetsgrupp för minoritetsspråk inledde dagen genom att tala om minoritetspolitik. Ett av hans budskap är att alla kommuner i Sverige har skyldigheter att ge ett grundskydd för våra nationella minoriteter. Att vara förvaltningsområde för ett minoritetsspråk innebär ytterligare ansvar. Längst ner i det här inlägget finns Länsstyrelsen i Stockholms beskrivning av lagen om nationella minoriteter: 

me

Martin Engman, jurist vid Svensk biblioteksförening gav oss ytterligare perspektiv på den nya bibliotekslagen och dess tillblivelse med fokus på skrivelsen om nationella minoriteter. Han gav även ytterligare exempel på Bibliotekens internationella manifest som ger biblioteken råg i ryggen att arbeta med dessa områden.

Våra minoritetsspråk är i behov av revitalisering, del vill säga att fler talar och upprätthåller språken. Veera Jokirinne, Generalsekreterare för Sverigefinska ungdomsförbundet (RSN) gav oss berättelser om att de nationella minoriteter är en del av vår gemensamma historia och att kännedomen om detta inte är tillräcklig i majoritetssamhället. Det är en rikedom att kunna flera språk och att ge alla barn möjligheter att upprätthålla och utveckla sitt modersmål. Bibliotek kan spela en stor roll för att stödja minoritetsspråken och de finns stora behov av olika sorters medier och på olika nivåer enligt Veera Jokirinne. RSN har arbetat med flera revitaliseringsprojekt. Finlandsinstitutet bedriver projektet Läs för barnbarnen vilket bibliotekarien Anna-Leena Forsberg berättade om.

IMG_8783

Emma Makkonen, bibliotekarie på Lundby bibliotek berättade om ett projekt som genomförts i fem stadsdelar i Göteborg. Syftet var ökad användning av talböcker på finska och boken kommer låntagare. Man har bedrivit uppsökande arbete på bland annat träffpunkter och strategiskt arbetat med att nå ut. En viktig del i projektet var att öka kunskapen hos biblioteksmedarbetarna kring dessa områden. t.ex. att det finns möjlighet att ladda ned finska talböcker. Projektet tar slut vid årsskiftet men arbetena gentemot finsktalande i Göteborg fortsätter.

I min presentation fokuserade jag på att kärnan i att arbeta med våra nationella minoriteter handlar mer om medvetenhet och förhållningssätt hos biblioteken och dess medarbetare än medier och programverksamhet. Jag anser därför att fortbildning inom områdena är de mest relevanta att fokusera på.

Dagen bjöd även på givande gruppdialoger mellan de femtio deltagarna som kom från olika håll i Sverige och inte enbart från bibliotek. I en tidningsartikel i Sydsvenska dagbladet 120403 säger Hanna Thomé  ”Det är dags att på allvar lyssna på minoriteterna. Inte skuldbelägga, inte exotisera, inte stereotypisera, utan lyssna.” Bibliotek är en del av samhället och kan bidra och stödja utvecklingen kring våra nationella minoriteter men inte ensam utan tillsammans med olika aktörer och de individer som tillhör någon/några nationella minoriteter, det finns därför all anledning att fortsätta arbeta och tala om dessa områden.

//Cecilia Bengtsson, utvecklingsledare Regionbibliotek Stockholm som även tagit fotona i såväl blogginlägget som i presentationen. 

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

 Stockholms länsstyrelse beskrivning av lagen om nationella minoriteter: 

”Lagen om nationella minoriteter 

 Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk trädde i kraft den 1 januari 2010. Den ersätter lagarna om rätt att använda samiska respektive finska och meänkieli hos  förvaltningsmyndigheter och domstolar. Ändringar har också gjorts i sametingslagen och socialtjänstlagen. Sveriges internationella förpliktelser innebär att vissa  minoritets-  rättigheter ska förverkligas i hela landet. Alla fem nationella minoriteter omfattas därför av den nya lagen (2009:724).

Grundskydd

Det så kallade grundskyddet innebär bland annat att: förvaltningsmyndigheter ska informera de nationella minoriteterna på lämpligt sätt om deras rättigheter när det behövs, det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken och ska även främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige, barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt, förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor.

Särskilda rättigheter

Dessutom gäller särskilda rättigheter för finsk- samisk- och meänkieli talande inom respektive förvaltningsområde. Dessa rättigheter är bland annat att:enskilda har rätt att använda språken vid muntliga och skriftliga kontakter med myndigheter i enskilt ärende där myndigheten är beslutsfattare, myndigheten är skyldig att ge muntligt svar på samma språk samt att på begäran ge en skriftlig översättning av beslut och motivering. Myndigheten kan bestämma särskild tid och plats där servicen ges på minoritetsspråk, förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i minoritetsspråken, kommunerna har särskilda skyldigheter att anordna äldre- och barnomsorg, helt eller delvis på minoritetsspråken om någon i förvaltningsområdet önskar detta.” 

Relaterade poster