Kultur: Varje barns rättighet? En sammanställning av barnrättskonferensen den 19 oktober 2023

Panelsamtal: Monica, Karin, Jenny och Linus

Innan lunch samlades förmiddagens föreläsare för ett panelsamtal. Först fick de reflektera över förmiddagens föreläsningar. Där togs bland annat upp:

• Vikten av förebilder med bakgrunder som liknar ens egen. Det behövs hjälp med att lyfta fram de förebilder som finns.
• Skäl för att inte ta del av kultur: Avstånd, avgifter och brist på intresse. Hur skapas ett intresse? Kommer att ingå i kommande SOM-undersökning. Barn anger att en anledning är att de inte har någon att gå med.
• Kopplingen mellan intresse och tid för att skapa en relation. Hur får man in de mjukare begreppen i styrning och reglering?
• Alla frågor är både politik och juridik, men också etik och pedagogik, vilket inte alltid kommer fram. Det är viktigt att de offentliga målen har med sig alla perspektiven och kanske också lyfta de relationsskapande målen och vice versa, det relationsskapande arbetet måste lyfta politiken och juridiken.
• Kulturens finansiering: de nedskärningar som nu sker får konsekvenser, när man inte civila organisationer så får det negativa konsekvenser direkt för barn och unga. Prioriterar vi inte barn och unga kommer det inte att finnas en vuxen befolkning som själva vill vara och har en vana vid att vara delaktiga i kulturlivet.
• Det kommer alltid nya barn och unga! Kulturpolitiskt måste det beskrivas att det kommer nya generationer som måste inkluderas och bjudas in.

Kultur som demokrati – om barns och ungas delaktighet i kultur(en): Catarina Bengtsson

Eftermiddagens förste föreläsare var universitetsadjukt Catarina Bengtsson. Hon tog upp bland annat projektrapporten: Jag krossar varje vägg som är i vägen. En rapport om vidgat deltagande och konstartsutveckling som Catarina varit med och tagit fram. Det var ett frivilligt projekt som skedde på skoltid. Metoden som de använde var Learning by acting. Fem ungdomar ville berätta om sin upplevelse och det blev grunden till rapporten. Catarina gick igenom flera aspekter i projektet och avslutade sedan med vad som möjliggör delaktighet i kulturprojektet, det var exempelvis:

• Aktörskap (autonomi) genom forumteater/drama, dans mm genom att man är medskapande och kan påverka kan bidra till utförande, inriktning.
• Socialt erkännande: erkännande av egen kompetens, det egna estetiska uttrycket
• Medvetandegörande: att se sig själv som en del av ett större sammanhang (medvetenhet, förståelse för sammanhang, nya perspektiv, koppla ihop olika företeelser i samhället.)
• Plats: ungdomars plats/rum i vardagen, både dedikerade platser (fritids mm) och för ungdomarna okända platser (konsthall mm) som kan utgöra en utmaning i sig.
• Information: tydlighet om varför? Syfte?
• Samspel och dialog mellan vuxna och barn/unga som är öppna och tillåtande från båda håll
• Tid: ge möjlighet till längre processer för att skapa
• Formella erkännande: för att visa att det är ett ”riktigt” arbete som har utförts, t.ex. diplom, intyg.
• Dynamisk kultursyn för att visa att kultur är en skapelseprocess som bygger på diversitet.

EKO: Elevkulturombud i Avesta kommun: Moa Hedström Waldén, Malin Grimfeldt, Tekla Lehtonen, Vilgot Engström, Wilder Glad och Andreas Åhgren

Från Avesta kommun kom eftermiddagens andra föreläsare. Det var hela sex personer på scen. De berättade om hur Avesta kommun arbetat med elevkulturombud, men också hur det är att vara elevkulturombud.

”Allt som kommer inom skolans väggar ska elever vara med och påverka” berättar Moa Hedström Waldén. EKO finns både i grund- och gymnasieskolan och sker på både skol- och fritid. De har 24 EKO i dag, det är cirka 50/50 flickor och pojkar.

Politiskt beslut på att kommunen ska ha och arbeta med EKO för kulturutbudet för barn och unga.

EKOsarna har deltagit i arbetet med lekparker, busstationer, övergångsställen vid skolor och framtagande av stadsplanen. De deltar i utbudsdagar och beslutsprocesser inom t.ex. Riksteatern på lokal men också nationell nivå. EKOsarna deltar också i diskussioner kring och valet av kulturupplevelser och föreställningar som ska köpas in för barn och unga att ta del av, t.ex. skolbio, teater och musik. Bedömningen om ett verk är bra eller dåligt måste alltid följas av argument som stödjer och förklarar ens uppfattning.

När ett verk, t.ex. en film, visas i skolan så är det någon från EKO som håller i de efterföljande diskussionerna med sina jämnåriga. Detta för att få mer ärliga svar, inte svar som anpassar sig till vuxnas föreställningar och förväntningar.

Stockholms stads kulturskolas resurscenter: Frida Jerlvall och Viveka Vidhammer

Från Stockholms stads kulturskolas resurscenter kom Frida Jerlvall och Viveka Vidhammer. De berättade om deras anpassade verksamhet för barn och unga med funktionsnedsättning. Deras elever är mellan 6-22 år och de har ett stort spann på kultur att testa på (musik, konst, teater, film, media). Förhållningssättet som kulturskolan har är: Med relationen i fokus göra anpassningar utan att ge avkall på konstnärlig ambition och kvalitet. Inte fokusera på oförmågorna utan följa individen och göra det som passar och göra det i en trygg miljö. De utgår från Socialstyrelsens terminologi för gemensamma och tydliga begrepp både inom verksamheten och i kontakten utåt.

De berättar att de omfattas av Kulturskolans gemensamma strategi för ungas delaktighet och inflytande på alla nivåer (individ, grupp, organisation).

De berättar också om ett nytt projekt som snart finns på scen: PSST! (På Scen Snart Typ): Undersökande projekt med en mer styrd verksamhet som är öppen för alla 15-18 år. 10 satta tillfällen att öva och träna inför ett framförande den 18 november. Ingen anmälan, även drop in/drop out, för att möjliggöra deltagande utifrån där man är i stunden, med låga trösklar utan specifika krav. Gruppen är väldigt blandad och de ser fram emot premiären!

Barnrätt i Kulturskolans verksamhet i Simrishamns kommun: Sylvia Carlsdotter

Sylvia Carlsdotter berättade om hur de arbetat i Kulturskolan i Simrishamn.

Sylvia startade föreläsningen med att ställa frågan – Hur bidrar vi att barnets blick fortsätter att vara kontaktsökande, nyfiken och tillitsfull?

I Simrishamn har de en kulturgaranti: Minst EN riktigt bra kulturupplevelse per år. Barnen måste få skapa själva med stöd av professionella aktörer.

Hon berättade om att det måste finnas ömsesidig respekt mellan skola och konsten: Tydligt syfte och mål i samverkan med, men inte beroende av, skolan, med respekt för skolans uppdrag där skolan också förstår konstens villkor som en fri uttrycksform.

Syftet med kulturgarantin är detta:

• Ge likvärdig och garanterad tillgång till kultur under skoltid.
• Resurs för kulturdelen vid genomförande av kursplaner
• Få reflektera och diskutera sina upplevelser och sitt skapande
• Likvärdighet och en röd tråd genom grundskoletiden.

Kulturgarantin ligger i den kommunala budgeten för de kommunala skolorna, men det finns ett samarbete med friskolorna, som redan har fått ut sin kulturpeng av kommunen.

TIO14 – Vuxengräns och inflytande Södertäljes bibliotek: Valentina Cuevas och Sara Johnsson

Valentina Cuevas och Sara Johnsson från TIO14 var de sista som föreläste på konferensen. TIO14 ligger intill stadsbiblioteket i Södertälje. De har skarp gräns, både uppåt och nedåt. De som kommer in är de som jobbar där och barn mellan 10-14 år. Barnen som är för gamla ”hänger kvar” i det ”stora biblioteket” bredvid. Personalen på TIO14 har också pass i det stadsbiblioteket och på så sätt kan övergången till det större biblioteket bli en trygg resa.

Bemötande o arbetssätt

På TIO14 jobbar de mycket med bemötande. Det första mötet är viktigt för dem. De visar runt och berättar om rummet.

De jobbar också mycket med att vara läsande förebilder. De får läsa ute i biblioteket och ofta genererar det kommentarer från barnen, som inte tror på att vuxna faktiskt också läser manga eller böcker som barnen tycker om.

Valentina tar upp att det är viktigt med ett helhetsperspektiv kring mångfald och representation. Unga kan vara vana vid att önskemål från dem inte tas tillvara. Om en inte ser sig själv i rummet, varför ska en då lämna input kring hur en verksamhet ska utformas? På TIO14 är feedback från målgruppen en viktig del, både gällande bestånd och verksamheten.

Valentina tar också upp att det är viktigt att tänka på vilka normer personalen bär på som påverkar bemötandet? Personalen måste också jobba utanför normerna för att nå ut och bland anant nå barn och unga som inte har biblioteksvana.

Tryggare rum: omfattar både platsen och verksamheter

Valentina och Sara berättar om att de arbetar mycket med tryggare rum. Några faktorer som de tänker in där är:

• Att personalen ska vara öppen med att de inte kan allt utan att de själva lär sig av barn och unga.
• Att beståndet i biblioteket går att påverka. Barnen får själva vara med vid datorn när boken köps in.
• Delaktighet utifrån givna ramar, målgruppens önskemål där personalen också är lärande.
• Det är viktigt att skapa en lugn plats där barnen bara kan vara, de inte behöver behålla invanda beteenden eller roller.
• De har också samarbeten med anpassade skolor. De kan komma och vara på platsen oavsett ålder under vissa timmar.

TIO14 avslutar med att poängtera att det är viktigt med stöd från ledning genom tydlighet och mandat för verksamhet. Det är viktigt att få tid för återhämtning, bli av med pass i informationsdisken vid behov för att kunna fortbilda sig.

Panelsamtal: Catarina, Vilgot, Wilder, Malin, Sylvia, Frida, Viveka, Valentina, Sara och Linus

Sista punkten för dagen var ett panelsamtal med alla som medverkat under eftermiddagen:

• Hur kan vi komma bort från att tid bara blir en fråga om resurs? Det har inte enbart med resurser att göra, de operativa verksamheterna och öppna mötena måste få vara lika viktigt som de administrativa delarna. ”Mellanrummen”, där samtalen vid spontana och oplanerade möten (luncher/fika, raster, promenader mellan aktiviteter mm), är viktiga för att bygga förståelse och ge möjlighet för nya perspektiv.
• Tid handlar om att våga stanna, vara kvar och låta saker ta sin tid.
• Vikten av bemötande: En vuxen som ärligt bryr sig om uppgiften är trovärdig, skapar tillit och gör att det blir äkta. Det tar lång tid att bygga upp förtroende för att få ta del av en berättelse.
• Sann delaktighet handlar om att ändra i maktstrukturer: Utmanar det normativa samhället utifrån olika perspektiv.
• Det egna utrymmet: Barn får inte tillgång till ett eget space, de får bara leka i begränsade utrymmen av olika skäl och ibland även ibland inte ”bortom vuxnas blickar”. Hur ges det då möjlighet till fri lek, det egna fria rummet mm?
• Föräldracensur, dvs föräldrar som lägger sig i verksamhetens utformning och innehåll, hur göra? Det handlar ofta om att göra föräldrarna trygga med det barnen gör.