Läsandets cirkel

I arbete med ett projekt fick jag i vintras anledning att använda Aidan Chambers modell Läsandets cirkel som finns beskriven i Böcker omkring oss: om läsmiljö. Modellen visar att läsande handlar om mer än att ”bara” läsa eller att bli läst för. Modellen visar också att vuxenstödet är viktig i alla faserna. Chambers visar tydligt att läsandet sker i ett socialt sammanhang och i sin text skriver han också att läsande handlar om mer än avkodning. Jag menar att vi kan använda Läsandets cirkel som en (kanske förenklad) modell för vad som behövs för att introduceras in i läsandets praktik eller till en läspraktik.

AttLäsaSkärmklipp

Att man har färdigheter, som tal, berättande, skrivande, sjungande, tolkande och skapande av bilder etc., och som man använder i en social aktivitet brukar kallas för litteracitet (eller med det engelska ordet literacy). Hur kan biblioteket bidra till att barns litteracitet utvecklas och stimuleras?

Att välja
Att välja förutsätter att barnen har ett urval att välja ifrån som förhoppningsvis är brett och varierat. Urvalet måste vara tillgängligt och presenterat på ett sätt som passar för målgruppen och när det kommer till sortering och exponering finns fortfarande mycket kvar att göra. Bilderböcker och barnfackböcker är fortfarande väldigt ofta placerade ur ett verksamhetsperspektiv (klassifikation och författare) snarare än barns perspektiv – som skulle underlätta för barnen att själva välja böcker.
Ungefär hälften av bibliotekens utlåning är barnböcker. Eftersom små barn oftast inte har egna lånekort så lånar de vuxna litteratur åt barnen på sina lånekort. I de observationsstudier som Regionbibliotek Stockholm utfört kan vi se att förhållandevis få barn besöker biblioteken vilket tyder på att inte alla barn själva är med och väljer vad som ska lånas. Beror det på miljön eller på annat att förskolor och familjer väljer andra mål än biblioteket för besök vuxna och barn tillsammans?

Att läsa
På de flesta bibliotek har man möblerat med soffor, bord och stolar av olika slag Man har också försökt ge plats för leken, som en alternativ läsandepraktik eller en inbjudande miljö i största allmänhet. Men utrymmesmässigt så är det oftast medierna som dominerar utrymmet och om man hårddrar bibliotekens miljö så är den mer en exponering av möjliga läsupplevelser, som ska upplevas någon annan stans, än ett erbjudande om en stimulerande läsmiljö här och nu.

Att samtala
Chambers är kanske mest känd i Sverige för sin metod Boksamtal (ett strukturerat samtal om den lästa texten). Vi behöver prata om det vi läst, få reaktion och respons på det vi tänkt. Bibliotekarierna är sällan, eller aldrig, närvarande vid själva lästillfället med barnen och det kan vara svårt för bibliotekarien att samtala om upplevelsen även om hen har kunskap om bokens innehåll.
OM biblioteket vill ingå i alla faser av Läsandets cirkel, kanske både läsmiljöer och samtalsmetodik bör få mer fokus? Vad ska värdet, för barnet, vara av själva biblioteksbesöket? Kanske är det fullt tillräckligt att ge tillgång till böcker, som en väg in i läsandets praktik? Att så att säga bada i böcker blir som ett sätt att ta sina första läsande simtag? Vad ska biblioteksmiljön mer erbjuda än att vara en distributionsplats för upplevelser som ska upplevas någon annanstans?

 

Malin Ögland, Regionbibliotek Stockholm

 


Fakta: Regionbibliotek Stockholm har inom uppdraget som partner till Kungliga Biblioteket utfört observationer på ett antal bibliotek i Stockholms län och Sverige för att se vilka aktiviteter som utförs av besökarna i biblioteksrummet. Observationerna ska sammanställas och analyseras under sommaren och en rapport kommer i oktober 2014. Denna artikel kommer i mer utvecklad form att finnas i rapporten.

__________________________________________________
Om Läsandets cirkel kan du läsa i Böcker inom oss: om läsmiljö av Aidan Chambers.

Den här artikeln är också publicerad i Länsnytt nr 2 2014.

 

 

Relaterade poster

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *