Samtal efter Catarina Schmidts föreläsning

Se även blogginlägget om själva föreläsningen.

Hur intressant en föreläsning än är ger det så mycket mer om man får tillfälle att samtala och reflektera tillsammans med andra efteråt, det var ju Catarina Schmidts hela poäng!

Efter föreläsningen delades således deltagarna in i mindre grupper för att samtala om några frågeställningar: Vilka möjligheter har vi på bibliotek att bearbeta och samtala om texter med barnen? Hur bemöter vi barns erfarenheter av berättelser i till exempel datorspel och filmer i biblioteket? Vilka är våra möjligheter att arbeta med barns textproduktion? Hur kan vår roll som sponsor se ut?

Några röster från grupperna:

  • På mitt bibliotek prioriterar vi fördjupning och bjuder in samma klass vid två eller tre tillfällen. Första gången bokpratar vi, de andra gångerna blir det boksamtal.
  • Det blir en väldigt exklusiv verksamhet för ett fåtal barn men med bra kvalitet, det är ett dilemma när vi vill nå alla barn.
  • Vi ska testa att skicka med första kapitlet på ett antal böcker till klassen i förväg. Eleverna ska få fundera på vad de tror att boken ska handla om, vad de tror att det är för slags bok, om de blir nyfikna på den osv. När de kommer till biblioteket ska vi samtala om det och förhoppningsvis vill de låna böckerna också.
  • Jag funderar på att göra en formatneutral berättarcirkel. Barnen får läsa, se på film, spela spel osv och så ska vi samtala om berättelserna.
  • Vi har tänkt skicka ut en enkät till klassen i förväg så vi får veta lite vad de gillar och anpassa bokpratet efter det.
  • Boktipsarklubb där barn tipsar barn.
  • Vi prioriterar barn med läs- och skrivsvårigheter och bjuder in dem till många samtal per grupp.
  • Jag har varit med i stort skrivarprojekt där barnen mött en författare, men jag tycker att vi bibliotekarier borde kunna jobba mycket mer med skrivande själva också. Det finns flera böcker med skrivarövningar att få tips från. (Jag kan inte låta bli att tipsa om Skrivboken.)
  • När barnen kommer och frågar om något jag aldrig hört talas om kan jag ta chansen att ställa äkta frågor. Barnet blir expert och kan berätta för mig. Jag kanske inte har någon bok om det barnet frågar om, men tillsammans kanske vi kan hitta något på Internet att skriva ut och det blir ett bra tillfälle till samtal.
  • Man kan låta barnen hjälpa till, sköta Wii-konsolen, göra affischer osv.
  • Dilemma att alla förutsätter att vi har sådan koll på bokutgivningen, men det är en kompetens vi tillägnat oss på fritiden. Numera har vi oftast inte ens inköpssamtal eftersom medierna köps in centralt.
  • Svårt att få till samtal när man har som mål att nå alla barn. Då blir det ett eller två bokprat per klass under hela deras skoltid. Om det funnits skolbibliotek skulle vi kunna jobba mer med fördjupning på folkbiblioteket.

 

Pia Borrman
Regionbibliotek Stockholm

Relaterade poster

  • Inga relaterade