Vi var sammanlagt 89 personer som lyssnade på Catarina Schmidt på Regionbiblioteket 20-21 maj. Av reaktionerna efteråt var många lika nöjda som jag (även om det var väl trångt i Spelbomskan första dagen!).
Jag ska inte sammanfatta hela föreläsningen här men gör några nedslag. I ett annat blogginlägg ska jag skriva lite om gruppsamtalen efteråt samt några egna reflektioner.
Catarina menar att det räcker med forskning om läsutveckling nu. Forskningen är samstämmig om bland annat fonologisk medvetenhet, behovet av att läsa aktivt samt att bemästra lässtrategier. Nu är det dags att omsätta forskningsresultaten!
Catarina pratade om vikten av att gå i dialog med texten och att få tillfälle och stöd att samtala om det lästa för att kunna koppla till egna erfarenheter och även gå utanför sig själv. Hon menar att skolan idag är en alltför tyst läsmiljö där barnen inte sällan får läsa i bänkboken när det blir lite tid över ”om inget viktigare går före, som att träna extra matte”. Läsförståelsen utvecklas i dialog med andra, och samtalet fördjupar upplevelsen av det lästa.
Hon ställer sig frågan om hur valet av bok kan organiseras? Hur ser vi till att det ständigt finns två böcker i kö hos varje barn, böcker som väntar på att bli lästa? Det ska vara mycket liv i luckan kring böckerna! Hon pratade om vikten av sponsorer: att det finns personer kring barnen som kan tipsa om böcker, uppmuntra läsning, ta med barnet till biblioteket och framför allt samtala om läsningen. Det kan vara föräldrar eller andra vårdnadshavare, släktingar, lärare eller varför inte bibliotekarier.
En annan viktig aspekt är hur skolan kan använda sig av de populärkulturella referenser barnen har, men som oftast ses ned på och inte tillåts vara med i samtalen i klassrummet. Med tanke på att datorspelen, de sociala medierna, filmerna och samlarkorten ofta utgör en stor del av barns vardag och fungerar som socialt kitt missar skolan en stor lärandepotential här menar Catarina Schmidt. Hon är inte ensam om att ta upp detta, jag skrev om det i Länsnytt nummer 1 2014. Till skillnad från böckerna upplever barnen ofta ett stort engagemang och får direkt belöning i spel och sociala medier. I dessa berättelser uppnår barnen förståelse för berättelsen, inte helt lätt att konkurrera med! Desto viktigare att inte dissa detta inför barnen, det kan aldrig gynna läsningen.
Barns egen textproduktion bör uppmuntras också. Genom att skriva själv blir man även en bättre läsare. Här finns förstås alla möjligheter att använda sig av barnens erfarenheter och intressen!
Catarina skulle vilja se en större samverkan mellan professionerna och institutionerna kring barnen: skolan, förskolan, biblioteken och forskningen. ”Tänk om bibliotekarier kunde boktipsa mer för lärare, det vore fantastiskt.”
Pia Borrman
Regionbibliotek Stockholm
