Läsfrämjande arbete på internet

I april deltog jag i Halmstadskonferensen i Bergen för att presentera bokcirklar.se och prata om digitalt läsfrämjande, eller Litteraturformidling i det digitale rommet som seminariet hette. Önskemålet från arrangörerna var en presentation av bokcirklar.se riktad till biblioteken om hur de kan använda och jobba med sidan i sitt eget läsfrämjande arbete. Men framför allt skulle seminariet handla om litteraturfrämjande arbete i ett större perspektiv, och den litteraturförmedling som sker på internet i olika forum.

Jag inledde med att prata om drivkrafterna bakom det sociala läsandet och våra behov av att diskutera det vi läser, och för detta hade jag tagit hjälp av läsarna på bokcirklar.se. I en cirkel har vi delat med oss om våra erfarenheter av att bokcirkla och vad vi får ut av att läsa tillsammans med andra.

Därefter resonerade jag kring läsfrämjande arbete på internet, varför biblioteken ska ägna sin tid åt detta och fördelar och svårigheter med att nyttja webbens interaktiva möjligheter som bibliotek. Samt lite om eventuella skillnader mellan ”traditionell” litteraturförmedling och den som sker på internet idag. Eftersom mitt arbete med bokcirklar.se inte sträcker sig så långt bak i tiden, hade jag stor hjälp av Nina Frids utmärkta bok ”Slutet på boken är bara början – om läsarsamtal, bokcirklar och bibliotek”. I synnerhet de kapitel som handlar om bokcirklar och läsfrämjande på webben, som på bokcirklar.se, bokbloggar och bibliotekswebbsidor. Som många säkert känner till var Nina Frid den som startade bokcirklar.se 2007 som ett privat initiativ, efter lång erfarenhet av att bokcirkla både privat och professionellt. I Frids bok ryms flera goda argument för bibliotekens arbete med att aktivt nå sina användare på internet såväl som i bibliotekslokalen.

Mycket av det läsfrämjande arbete som görs i bibliotekslokalen kan göras synligt på webben, och tvärtom. Idag är ett biblioteksbesök på nätet lika vanligt förekommande som ett besök i biblioteksrummet. Kanske vanligare.

Nina Frid menar att vi inte bör se motsättningar mellan läsfrämjande arbete på webben eller i bibliotekslokalen, där det egna sättet väger tyngre än det andra. I stället för att ifrågasätta huruvida biblioteken ska lägga tid på att arbeta läsfrämjande på webben eller i biblioteket, bör vi fråga oss om vi ska satsa på läsfrämjande för vuxna över huvudtaget. Är svaret på den frågan ja,

gynnar det bara varandra om man ser det virtuella och det fysiska som en helhet och ger samma bemötande på båda ställen.

Slutet på boken

I sin bok hänvisar Frid till flera uppsatser och undersökningar om bibliotekens arbete med litteraturförmedling på webbsidor och i olika sociala medier. Biblioteken har i flera års tid testat sig fram på nätet med bokbloggar, facebooksidor och annan interaktivitet. Den sociala webben öppnar upp för flera nya möjligheter, som ökad dialog mellan biblioteken och användarna, mer delaktighet där användarna är med och bygger innehållet på webbsidan.
Däremot är denna digitala närvaro inte helt oproblematisk. Undersökningar visar att exempelvis bibliotekens bloggar kan ha ganska bra besökssiffror, men samtidigt en låg interaktivitet i form av kommentarer och diskussion. Facebooksidor gör det lättare att nå ut direkt till användarna, men den eftersökta målgruppen, allmänheten, utgör en relativ liten del av följarna på bibliotekens sidor. Den stora knäckfrågan är fortfarande hur biblioteken ska arbeta på webben för att nå ut till nya användargrupper. Nina Frid ger inga färdiga svar, men kanske lite riktlinjer och inspiration…

Bibliotekens bokbloggar har ofta varit ambitiösa, med långa välskrivna inlägg om författare, teman och genrer. Frid lyfter fram att i det läsfrämjande arbetet är det den samtalsorienterade bibliotekarien som efterfrågas. Att dialogen med användarna är viktigare än bibliotekets information i form av stora textmängder. För att verkligen nyttja den sociala webben till fullo, handlar det om att låta bibliotekets användare bli mer delaktiga i innehåll och utformning av verksamheten. Självklart är just detta målet för många bibliotek som verkar i sociala medier, och det finns inget enkelt facit till att skapa interaktivitet.

Men det finns fler fördelar med att använda den sociala webben i det läsfrämjande arbetet. I det virtuella rummet synliggörs biblioteket, dess medier, erbjudanden och bemötande. Samtidigt som

… biblioteket som en social och kulturell mötesplats förstärks av en virtuell mötesplats för läsare.

Frid pekar dessutom på att bokbloggandet har en kompetenshöjande effekt för bibliotekspersonalen, samtidigt som de bokpresentationer som förmedlas skriftligt även inspirerar den litteraturförmedling som sker i bibliotekslokalen.

 

Idén bakom bokcirklar.se är att sätta skönlitteraturen i fokus men använda den sociala webbens koncept för en mer samtalsinriktad förmedling. I centrum står läsarsamtalet och det är läsarna som skapar större delen av innehållet tillsammans i form av cirklar, läsdagböcker och samtal. Men även biblioteken har en central roll, som inspiratörer, boktipsare och cirkelledare.

Vill du eller ditt bibliotek arbeta mer med bokcirklar.se för att synliggöra ert läsfrämjande arbete eller ta en mer aktiv roll i på sidan? Ta gärna kontakt med mig på bokcirklar.se.

Nedan följer presentationen från Halmstadskonferensen.

//Hanna Johansson, projektledare för bokcirklar.se på Regionbibliotek Stockholm

Relaterade poster

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *