Foto: Hannah Rutqvist
Dagligen 11.35 sänder SR P1 Radioföljetongen och har så gjort sedan pleistocen.
Varannan torsdag klockan 11.00 har Österåkers bibliotek programmet Novelläsning för den hugade och litteraturtörstiga allmänheten och har haft så sedan 2011. Sveriges Radio har en trogen lyssnarskara som dricker kaffe, dammtorkar, löser korsord eller sudoku medan radion står på. Jag har fått reaktioner där novelläsningen jämförs med just Radioföljetongen och att man sitter tillsammans och lyssnar på en uppläsare i rummet är en betydande del av upplevelsen som också gör att upplevelsen blir fokuserad. Men jag gör ju Radioföljetongen orätt när jag reducerar den till skval.
Till min läsning brukar Birgitta och Sören komma. Så kommer Berit när hon inte har fransklektion, hon missar alltså sju noveller per termin i snitt. Någon enstaka gång kommer Lisa, och ibland har Berit med sig en väninna. Sen är det några och ett par till som kommer när inte jobb eller husdjur är i vägen. Min publik läser på olika sätt, jag har talboksläsare, de som bara läser tryckta böcker och de som läser såväl tryckt som inläst litteratur. Vi är väl som mest 6-7 tillsammans men oftast har jag två, tre som lyssnar. Min trogna stampublik lyssnar uppmärksamt och efteråt diskuterar de varför de inte tycker om novellen jag läst. Nåja, det ska jag väl inte säga, men diskussionen blir livligare då novellen inte genast faller på läppen. Det har också hänt att jag blivit påmind om att jag läser en novell för andra gången. Så det kan bli ett litet samtal på några minuter eller upp till en halvtimme, och ibland tas sådant upp som skavt sedan förra lästillfället innan jag börjar läsa novellen för dagen.
Jag tar en klunk vatten och lägger mig i samtalet. Det är givande för oss alla. Det är jag som läser, det är jag som väljer vad jag ska läsa och jag får också stå för novellen för dagen.
Och där har vi ett av de dilemman urvalsprocessen för med sig. Vad ska läsas? Ska jag ta hänsyn till vad jag tror mina besökare vill höra, eller ska jag läsa vad jag vill läsa?
Hur som helst- Det är jag, en bok, en timme, en novell. Inte två noveller, inte en halv för att fortsätta läsa novellen fjorton dagar senare. Men vad är det jag valt? Det sägs att Lars von Trier tog efter Carl Theodor Dreyer då han började regissera, och att klockan var det viktigaste redskapet. Det är den också för mig. Jag väljer en novell som tar en timme att läsa, och det begränsar drastiskt urvalet. Författare faller bort, favoritnoveller faller bort. Och jag kan upptäcka en novell jag annars skulle förbisett.
Berättelserna berör alltså. Och med det har vi nått ett av de mål vi har med den här programpunkten.
Ett annat mål vi satt upp är att novelläsningen ska ha en något större publik än idag, och gärna fler tillfälliga besökare. Dit har vi inte nått. Att nå ut till alla de som inte vet att de behöver en novell var 14:e dag är viktigt och helt avgörande för att det långsiktiga välbefinnandet skall uppnås.
Jonas Gruvaeus
Österåkers bibliotek
