Delar av den här texten publicerades i länsnytt nummer tre, 2013.
Läslyft Vårby var ett projekt som Vårby bibliotek gjorde tillsammans med Regionbibliotek Stockholm och ABF Kultur & Bildningscentrum Vårby gård under 2012 och 2013. Syftet med projektet var att lässvaga vuxna i Vårby skulle få utveckla sin svenska, sin läsförståelse och bli berikade genom skönlitteratur. Detta skulle genomföras huvudsakligen genom anordnandet av lättlästa bokcirklar. Vuxenbibliotekarie Hélène Blomdahl berättar:
Det här är ett utdrag från den dagbok jag förde då jag började leda en lättläst bokcirkel i samarbete med ABF i Vårby Gård. Bokcirkeln var öppen, men de flesta som deltog i bokcirkeln vara deltagare ABF:s språkträffar i Vårby: ”Våga tala svenska”. Många som deltar i språkträffarna och som deltog i bokcirkeln är relativt nyanlända i Sverige och har ännu inte hunnit gå någon form av svenskkurs.
Några väntar på besked om de får stanna eller inte, en del har gått på SFI men kanske inte lyckats lära sig svenska där av olika anledningar, några är pensionärer och har få tillfällen att upprätthålla sin svenska då de inte längre befinner sig ute i arbetslivet.
Språkträffarna gör en stor insats eftersom de är öppna för alla som vill och behöver komma, och de är gratis. Deltagarna är på en mycket blandad nivå i sina kunskaper i svenska språket, och har också mycket olika förutsättningar beroende på studiebakgrund, ålder osv.
Den Lättlästa bokcirkeln har varit en upptäcktsresa och ögonöppnare för mig, och lärt mig något om mig själv, om Sverige idag, hur det fungerar och inte fungerar. Det är fantastiskt att få möta människor med så mycket kraft och vilja att försöka skapa sig en plats i samhället. Men det är lite nedslående att myndighetsmaskineriet arbetar så trögt, och liksom pressar ur en del människor den ursprungliga entusiasmen och energin de hade när de först kom hit. Men framför allt har vi haft väldigt roligt på träffarna med bokcirkeln, och skrattat mycket, så ett stort tack till alla deltagare!
Vårby bibliotek. Foto: C. Bengtsson
Fredagen den 31:a augusti 2012
Presentation av Lättlästa Bokcirkeln uppe på ABF.
Det var svårt att samla alla deltagare i språkträffen, då det hade inträffat en del dramatiska och svåra saker för några av dem som brukar delta. Tre av deltagarna var dock med och lyssnade. D kunde lyckligtvis vara med och översätta till arabiska, då jag presenterade cirkeln och boken för gruppen: ”Mina drömmars stad” av Per-Anders Fogelström i lättläst versionen. De verkade intresserade och ville gärna var med. A och jag kom överens om att jag skulle komma upp på måndagsförmiddagen igen för att presentera cirkeln, då skulle kanske fler vara där.
Måndagen den 3:e september 2012
Förmiddag: Jag presenterar cirkeln och boken igen. Fler är där och de säger att de ska komma på eftermiddagen. Jag känner mig glad och nervös, vet inte riktigt hur det här ska gå till. Jag kan noll arabiska, och några av deltagarna behärskar mycket lite svenska. Men de är samtliga mycket glad och välvilligt inställda till mig, så jag känner mig välkommen.
Eftermiddag: Vi drar igång bokcirkeln. Boken innehåller många fler svåra, gammaldags ord än jag varit medveten om vid min läsning. Självklara ord för mig som: Kälke, vedtrave o.s.v. som tur är finns beskrivande bilder i boken som vi kan titta tillsammans på. Deltagarna är fem stycken, två män och tre kvinnor. En är turkisktalande, de andra talar arabiska. De frågar inte mycket, men när jag frågar dem så har de inte alltid förstått texten. Kanske har jag för bråttom. Som väl är kan en av kvinnorna mer svenska och översätter till de andra arabisktalande. Alla har var sitt lexikon bredvid sig. Vi ritar på whiteboarden, vi slår i lexikon. På slutet frågar de mig om läxa, det har jag inte haft en tanke på, men vi enas om att dekan läsa om samma kapitel eller längre om de vill, och stryka under det som de inte förstår. Vi kommer också fram till att madrass heter madrass även på arabiska, förutom i Marocko där det heter något annat. Mannen från Marocko behärskar även flytande franska, här finns en kunskapsbank för hela samhället som borde tas till vara. Vi har det trevligt och håller på i en och en halv timme, för deltagarna vill använda hela tiden, fast jag frågar dem efter en timme om de är trötta.
Torsdag 6:e september 2012
Fick feedback från H, deltagarna är jättenöjda! Fler vill gå med.
Måndagen den 17:e september 2012
Idag är det fyra kvinnor som kommit. Ingen av dem var med förra gången. I vill bara säga att hon inte mår så bra, men att hon kommer nästa gång. Vi andra tre bestämmer oss för att börja läsa boken från början. Alla kvinnorna är bra på att läsa, vi turas om att läsa högt för varandra. Jag rättar lite och hjälper till med de svåra orden. Vi pratar om det vi läser. En av kvinnorna bryter på danska, kan det stämma? Hennes modersmål är ju arabiska. Men det stämmer, hon berättat för mig att hon bott i Danmark innan hon kom hit. Jag har med mig en penna och ritar bilder på whiteboarden för att beskriva orden, jag visar och gestikulerar. Det flyter på bra, de tre kvinnorna är på en någorlunda jämn nivå.. I den första gruppen upplevde jag att en del inte alls hängde med. Kanske kunde man ha en läsecirkel med något ännu mer lättläst för den gruppen? Funderar på om det var dumt att säga varannan vecka, det blir dålig kontinuitet. Helst skulle vi väl sitta en timme varje dag och läsa, det skulle ge resultat. Jag har storhetsvansinne, jag vill inte att mitt arbete ska vara en droppe i havet…
Måndagen den 1.a oktober 2012
Tre kvinnor och två män, tre var med första gången och två var med andra gången. Men jag bestämmer att vi läser vidare. Kör en kort resumé. Alla har med böcker och vi turas om att läsa högt. Det är bra, deltagarna är mycket bättre på att läsa än vad jag och de själva trodde. Vi pratar om orden. Jag ritat på tavlan och förklarar med kroppsspråket. En man tycker det är knepigt med ske-ljuden. Med all rätt: Kanske, kyrka, Mogårdsvägen… Han berättar att i arabiskan finns också ett ske-ljud, men det stavas alltid på samma sätt.
Måndagen den 15:e oktober 2012
Bara en person kommer, Sarah. Flera är sjuka eller borta på annat. Vi diskuterar boken, Sarah har läst den hemma. Hon berättar också för mig hur det var när hon kom till Sverige på sjuttiotalet, till Jordbro och sedermera till Vårby. Jag får en bild av ett Sverige i gemenskap, en bild av någonting som nedmonterats bit för bit… Då var det ganska lätt att få ett arbete, även om man inte kunde så mycket svenska. Sarah har läst boken så fort hon fått en stund över. – Jag bara läser och läser, en lite stund här en liten stund där.
Måndagen den 5:e november 2012
Klassen är full, vi är ca tio personer, men ingen har med boken. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra och ställer in alltihop. Flera nya i gruppen talar ingen svenska ännu. Jag måste kanske fundera ut något annat.
Måndagen den 26:e november 2012
H gör ett studiebesök på biblioteket med Språkträffgruppen. Många nya i gruppen behöver lånekort och introduktion av biblioteket. Jag visar det som biblioteket kan erbjuda, böcker på olika språk, svenska kurser, datorerna. Ingen av de nya har med någon ID-handling, men jag ger dem lappar att fylla i, sådana vi ger till barn under 18år. Någon släkting eller kompis hemma kanske kan hjälpa till att fylla i adressen osv. Det är svårt i början, med ett nytt språk, för en del ett nytt alfabet.
Måndagen den 4:e februari 2013
Första gången för våren och de som går från ABF:s språkträffar är här. Flera personer som jag känner igen från i höstas. H presenterar mig och jag får ett varmt mottagande. Det känns skönt, jag har varit mycket nervös inför den här första gången för våren. Inte vetat vilken bok jag ska välja. Först valde jag lättläst versionen av En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf, sen fick jag för mig att den kanske var för svår. Jag valde en lättläst barnbok som P brukar använda för förberedelseklassen i skolan, då de precis börjat lära sig svenska:” Noa åker tåg” av Kirsten Ahlburg. Jag tänker att nu ska alla kunna hänga med! Det kan de flesta i gruppen utan problem, förutom två som är helt nya i landet, och inte kan någon svenska ännu. Gruppen består av tolv personer. Vi läser ut boken tillsammans på en kvart, och sen är det inte mer med det.
G som är pensionär och som var med i början förra omgången, med ”Mina drömmars stad”, men sedan åkte till sitt födelseland ett par månader, visar oss en tättskriven anteckningsbok. Där har hon nogsamt skrivit ner de svenska respektive arabiska orden i prydliga spalter. Hon visar mig och gruppen och berättar att orden är från boken. Den tyckte hon mycket om, och hon återberättar boken för de andra deltagarna på arabiska.
Jag har tagit med mig ett ex av ”En herrgårdssägen”. De flesta i gruppen vill läsa en bok om kärlek, fotot på omslaget illustrerar kärlek, så vi bestämmer att jag ska ta med boken till alla nästa gång, så ska vi läsa den. Jag känner mig upprymd efteråt, kanske var min osäkerhet som utmynnade i att jag tog med en barnbok, ändå ett rätt bra grepp? Vi kunde enas om att den var på tok för enkel. Vi vill läsa en vuxenbok, en bok om kärlek. Jag har bestämt att ha bokcirkel varannan måndag, men säger att jag kan komma måndagen efter i alla fall, så sätter i igång! Det vill alla.
Måndagen den 11:e februari 2013
Böckerna räcker precis, det är tolv deltagare. Varav tre nya ansikten för mig. Vi sätter igång och turas om att läsa. En av de nya som inte kan så mycket svenska ännu hakar upp sig på vartannat ord, så vi får stoppa hela tiden och förklara. Det är bra att vi kan prata om och förklara orden, men efter en stund märker jag en liten irritation hos de andra i gruppen, som vill vidare i texten. Jag blir stressad och försöker säga att vi kan läsa på lite och att var och en också kan stryka under ord, och sedan slå upp dem. Vi har en diskussion om adjektivet hög. Gunnars föräldrar ville att han skulle få höga betyg, men ett hus kan ju också vara högt? Och ordet gubbe hur använder man det egentligen? Vad är det att vara sur och att sura? – Idag har jag bara lärt mig en massa ord som betyder att vara arg på olika sätt säger en deltagare. Vi skrattar allihop och ingen av oss verkar känna sig särskilt arg, irriterad eller sur.
Vi kämpade på nu under våren och jag hade bokcirkel varje måndag för att det skulle bli kontinuitet, och vi tog oss igenom en Herrgårdssägen. Vi har läst tillsammans, om hur den stora kärleken kan trotsa alla hinder.
En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf.
// Hélène Blomdahl, Vårby bibliotek i Huddinge kommun
