När det gäller fysiska medier gör vi på biblioteken medvetna urval och vårdar beståndet utifrån yrkeserfarenhet och uppdrag. Det känns som en naturlig utveckling att göra det även för e-böckerna. Därför valde vi att göra manuellt inval istället för automatiskt i Elibs nya modell.
Vi tänker att det i grunden handlar om att kunna stå för hela vårt utbud oavsett format; om vår trovärdighet som bibliotek. Och om att se e-böckerna som litteratur och en del av medieutbudet, och inte som ett tidsproblem. Varför skulle vi inte ha tid för just e-böckerna? Skulle argumentet funka överfört till det fysiska beståndet: att vi till exempel skulle avstå att arbeta med utbudet på avdelning Q eller ljudböcker på grund av tidsbrist?
Foto: Annika Lissenko
Att välja in manuellt behöver inte ta så lång tid. Tidsåtgången går att anpassa efter ambitionsnivå. Vi ser flera fördelar, som bättre kontroll över utbudet, fräschare nyhets- och kategorilistor och en renare och mer lättolkad katalog. Dessutom, det som inte valts in slipper vi också att gallra.
En anledning var också att en betydligt större del av e-bokutbudet än vad vi först trodde är sådant som inte motsvarar ett biblioteksutbud. Den digitala utvecklingen har gjort det enkelt att göra egna e-böcker. Men det mellanled mellan förlag och bibliotek som finns när det gäller tryckta medier – en distributör som även står för urval, lektörsomdöme och en oberoende katalogisering – saknas när det gäller e-böckerna. Det betyder att i princip vad som helst kan läggas in i Elibs utbud och det är helt upp till biblioteken att göra kvalitets- och relevansbedömning.
Ska bibliotekets e-boksutbud innehålla inaktuella eller kvalitetsmässigt tvivelaktiga faktaböcker och annat som vi skulle gallrat eller inte köpt om de varit tryckta böcker? Artiklar ur Svenska familj-journalen från 1870-talet, sagor skrivna av barn själva, eller rapporter från Nordiska ministerrådet som finns gratis på nätet? Författarskap som inte hållit över tid och inte efterfrågas? Att ha ett flertal identiska raka kopior av fria klassikerutgåvor från Litteraturbanken utgivna av olika förlag kan göra katalogen mer svårtolkad för användaren. En väldesignad klassikerutgåva med moderniserad stavning och nyskrivet förord, eller en nyöversättning, känns däremot mer självklar att prioritera. En osållad katalog har också nackdelen att de attraktiva titlarna skyms och blir svårare att hitta.
Att förlagen ger ut styckevisa sagor, förord, kapitel och artiklar och titlar som delas upp i flera delar i e-boksutgåvan blir problematiskt av flera skäl. Katalogen blir mer svårtolkad för låntagaren. Det sammanlagda priset för helt verk kan bli betydligt dyrare än ett biblioteks pristak. Konsekvensen kan också bli att en låntagarens antal lån per vecka inte räcker till mer än en del av ett verk.
Verktygen för filtrering och gallring i Elibs nuvarande administrationsgränssnitt får inte med allt, vilket också är ett skäl för oss att göra manuellt inval. Att filtrera bort vissa förlag räcker till exempel inte eftersom flera av de största förlagen även lägger ut sådant som bibliotek kan vilja gallra bort, som lösa kapitel och inaktuella böcker.
Det är också något mindre risk att drabbas av förlag som försöker utnyttja systemet om man ser allt utbud innan det väljs in. Förlaget som masslånade sina egna böcker i höstas hade vi till exempel valt bort redan från början eftersom deras utgivning inte såg seriös ut. Efter händelsen ställdes frågan vad leverantören borde göra för att förhindra att något liknande sker igen. Men vad kan vi som bibliotek göra? En väg är att använda de verktyg för urval och beståndsvård som leverantören erbjuder. Då kan vi också med större trovärdighet ge feedback om de brister i systemet som behöver åtgärdas för att biblioteken effektivare ska kunna göra vår del av arbetet med att förhindra missbruk av våra resurser. Vi tror också att det är större chans att få gehör för utvecklingsönskemål om vi visar att vi är beredda att lägga ett visst engagemang på e-böckerna och inte lägger allt ansvar för vårt utbud på leverantören.
Vi tror även att biblioteken behöver utveckla former för att dela erfarenheter och samarbeta mer kring e-boksarbetet, både för att nå effektivitetsvinster och kunna ställa krav på utbud och fungerande system.
Anna Corlin
Biblioteken i Södertälje
(Södertälje är systemägare i Södertörnssamarbetet där vi delar katalog och e-boksutbud med Nykvarn, Nynäshamn och Salem.)
Denna artikel är också publicerad i Länsnytt nr 2 2017.
