”Biblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska och erbjuda litteratur på de nationella minoritetsspråken.” Bibliotekslagen (2013:801)
Vad innebär skrivelsen om nationella minoriteter i bibliotekslagen för biblioteken? Under våren 2014 fördjupade jag mig i de mångfacetterade områdena kring nationella minoriteter och minoritetsspråk vilket resulterade i en förstudie om nationella minoriteter och bibliotek. Min viktigaste slutsats i förstudien är att det finns behov av att öka kunskapen och förståelsen kring nationella minoriteter på biblioteken för att kunna arbeta medvetet med medieinköp, program, aktiviteter och information i samarbete med minoriteterna och dess aktörer. Det finns också behov av att bibliotek bidrar till att öka kunskapen och förståelsen om nationella minoriteter i majoritetssamhället.
Sveriges fem erkända nationella minoriteterna är: Sverigefinnar, romer, tornedalingar, samer och judar. De fem nationella minoriteterna inte är homogena grupper utan mycket heterogena, mer information finns bland annat på webbsidorna om nationella minoriteter på Länsstyrelsen i Stockholms län där man även kan ladda ned informationsmaterial och affischer.
Bakgrunden till Sveriges minoritetspolitik är Europarådets arbete med mänskliga rättigheter och minoritetsfrågor. 1995 införde de en ramkonvention om skydd för nationella minoriteter som i Sverige ratificerades 2000. Utifrån propositionen Från erkännande till egenmakt beslöt man att ta fram en ny lag (2009:724). Lagen anger att alla kommuner i Sverige har skyldigheter att ge ett grundskydd för våra nationella minoriteter och att vara förvaltningsområde för ett minoritetsspråk innebär ytterligare ansvar. Minoritetspolitik och minoritetsfrågor handlar i mångt och mycket om att i samråd med de nationella minoriteterna motverka diskriminering och utsatthet av de nationella minoriteterna, stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande och främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken. (Regeringens minoritetspolitik)
Alla kommuner och lokalsamhällen har sin egen kontext och befolkningsunderlag och måste därför hitta sin egen väg och strategi för att arbeta med dessa områden. Jag tror dock att det är relevant att bibliotek och biblioteksmedarbetare får ökad kännedom om nationella minoriteter. Det kan göras på olika sätt till exempel genom: Tidskriftsklubb, del vill säga att personalen läser en text och diskuterar, har bokcirklar, deltar på fortbildningar och omvärldsbevakning till exempel via sajten www.minoritet.se.
I en tidningsartikel i Sydsvenska dagbladet, 120403 säger Hanna Thomé ”Det är dags att på allvar lyssna på minoriteterna. Inte skuldbelägga, inte exotisera, inte stereotypisera, utan lyssna.” Bibliotek är en del av samhället och kan bidra och stödja utvecklingen kring våra nationella minoriteter men inte ensam utan tillsammans med olika aktörer och de individer som tillhör någon/några nationella minoriteter, det finns därför all anledning att fortsätta arbeta och tala om dessa områden.
Om förstudien
I förstudien Nationella minoriteter och bibliotek beskrivs nuläget för biblioteken och deras arbete med de nationella minoriteterna. Rapporten innehåller även information och bakgrund kring minoritetspolitik, minoritetsspråk och bibliotekslagen. Tankar och goda exempel på hur bibliotek skulle kunna arbeta finns också med, bland annat i form av en taxonomi.
Fokus i förstudien är på folkbibliotek i Stockholms län. Minoritetspolitik och minoritetsfrågor handlar i mångt och mycket om att i samråd med de nationella minoriteterna motverka diskriminering och utsatthet av de nationella minoriteterna, stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande och främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken. Biblioteken är en del i samhället och kan bidra till detta genom rummet, medierna och kompetenserna. Bibliotekens uppgifter och roller kring de nationella minoriteterna är således mycket bredare än att enbart erbjuda medier på minoritetsspråk för målgruppen. Bibliotekens roller handlar snarare om att i samråd med de nationella minoriteterna utforma verksamheter utifrån deras behov och önskemål. För att uppnå detta behöver biblioteken i högre grad bedriva uppsökande verksamhet och att på olika sätt komma i kontakt med de nationella minoriteterna. Likaså är det relevant att bibliotek bidrar till att öka kunskaperna och förståelserna kring de nationella minoriteterna. Det kan göras på många olika sätt, skyltning, exponering, aktiviteter och information om de nationella minoriteterna i biblioteksrummet är några sätt. Biblioteksmedarbetare behöver således kunskap om de nationella minoriteterna och minoritetsspråken för att kunna ge ett gott bemötande och ha en medveten verksamhet.
//Cecilia Bengtsson, Regionbibliotek Stockholm
