Foto: Cecilia Bengtsson
Läsombud etablerades i Sverige på 1990-talet, initiativtagare var stiftelsen Centrum för lättläst. Konceptet spreds över landet med tydligt fokus på meningsfullhet och delaktighet, först inom funktionshindersomsorg och sedan i äldreomsorg. Nyligen har också försök med läsombud inom förskolan tagit fart. Att utbilda omsorgspersonal till förmedlare av litteratur och information är viktigt för att nå över professionsgränserna med läsfrämjande.
I den här rapporten tar vi avstamp i projektet Möten med läsning där ett av målen är förnyelse av läsombudsverksamhet. Vi berör olika aspekter kring läsombud utifrån folkbibliotekens perspektiv. Det finns många möjligheter med läsombud men också vissa utmaningar för att få verksamheten att fortlöpa.
En slutsats är att alla lokalsamhällen och kommuner har olika förutsättningar för och behov av läsombud. En del verksamheter tangerar läsombuden, det finns till exempel språkombud och
it-ombud inom äldreomsorg och funktionshindersomsorg. Det finns flera olika syften med att arbeta med läsombud, och för varje syfte finns även andra metoder än läsombud att välja på. Det gäller därför att få en överblick kring vad som kan göras och vad som redan görs, när man planerar sina insatser.
