Det vet man ju hur så’na där kaffedrickare är!”

Bild från Hallonbergens bibliotek

Bild från Hallonbergens bibliotek

Folkbibliotek av idag? Vad kan, vill, bör det vara? Vad händer? Här kommer
några klipp från Hallonbergens bibliotek i Sundbyberg. Poppa färdigt popcornen.
Nu startar vi videofilmen.
PLAY
”Den här är rasistisk”, säger han och pekar på en bok om Rosa Parks.
”Är den rasistisk eller handlar den om rasism?”, frågar jag.
Han börjar berätta bokens handling, om Rosa Parks som inte ville flytta på sig på bussen när en vit man ville ha hennes plats, så som lagen sa att hon skulle göra.
”Hon var modig. Du vet väl att hon funnits på riktigt”, säger jag.
”Mmm, vet du, det finns de som säger n-bollar om chokladbollar. Det är sant. Jag lovar. Varför gör de det?”
Nu har hans kompisar samlats. Fem barn med hudfärg i olika nyanser av brunt tittar frågande på mig.
”Det är så. Det är sant”, säger ett av de andra barnen.
”När jag var liten sa alla jag kände n-bollar.”
”Va?!? Har du sagt det?”
”Visst är det hemskt. Jag tror inte man tänkte på vad n-ordet betyder.
Vet ni vad det betyder?”, frågar jag.
”Slav”.
”Vi hade tidigare en bok här på bibblan med recept på hur man gör n-bollar. Vi visste inte det. Vi har inte läst alla böckerna. Vet ni vad vi gjorde med boken när vi fick reda på det?”
”Slängde väl? Men alla bruna är ju inte slavar.”
”För länge sedan var det vissa vita som tog vissa svarta och gjorde dem till slavar. Men det finns fortfarande rasism”, försöker jag, ”det handlar om vilka som har makt i samhället.”
”Jay-Z är svart och jätterik. Jag fattar ingenting.”
”Inte jag heller”, svarar jag.
Ord som skaver och bråkar. De ställer sig på tvären. Ett av barnen vänder sig om och pekar på en skylt där det står: ”HB hjärta HBT”.
”HB betyder Hallonbergen, men vad betyder HBT?”, frågar han.
”Homosexuella, bisexuella och transpersoner. Här på bibblan vill vi visa att vi tycker det är viktigt att man ska få älska den man vill och att alla är lika mycket värda hur man än vill vara.”
Fem ögonpar tittar undrande på mig. Barnen fnissar.
”Det är som antirasism”, fortsätter jag, helt uppe i varv nu, ”att alla ska vara lika mycket värda och ha samma möjligheter oavsett vilken hudfärg man har.”
Ett av barnen puttar till sin kompis och det virvlar till och barnen rusar, hoppar, boxas och jagar sig ut ur biblioteket. Jag lyfter handen och dammar ömt av skylten med ”HB hjärta HBT”. Jag tycker nog att de hade kunnat stanna en stund till.
PLAY
Varje onsdag träffar jag ett gäng ungdomar i elva till fjortonårsåldern. Vi fikar, pratar, skriver, läser,
bloggar, ser på Youtubeklipp, dansar, intervjuar, leker. En dag visar jag Thomas Di Levas musikvideo ”Drömmen om Sverige”. De är helt vilda och alla pratar i mun på varandra med en ljudnivå som gör mig galen. Jag ber dem ilsket att vara tysta och lyssna på mig, så att vi kan lyssna ordentligt på Di Levas text. De tystnar faktiskt och vi lyssnar. När låten är slut skriker någon:
”Va, tror han att han är Jesus, va?!!?”
”Men det är just det. Man ska få vara den man vill!”, säger en annan.
”Våga vara annorlunda och skäms inte.”
”Bögar!”
”Kärlek och regnbågar.”
”Frihet”, vrålar en annan.
Det här är en sådan där bra eftermiddag. De säger fina saker. De säger saker som de vet att jag vill höra. Men ändå. Om bara vartannat ord är grundat i dem så räcker det gott för mig. Det viktigast av allt för mig är känslan av att vi gör en resa tillsammans.
STOP
Vi kan fundera på om en verkligen per automatik är mer ”fri” som individ om en bryter mot stereotypa könsmönster? Det kan vara lika tvångsmässigt att bryta mönster som att leva i enlighet med dem.
FF (Fast Forward)
I Hallonbergen arrangerar vi diktverkstäder. Där läser och diskuterar vi mer än vad vi skriver. Det är viktigare än att detHaalonbUggl produceras just dikter. Ett tonårsgäng läser högt för varandra ur Yahya Hassans diktsamling, de skrattar och några klappar händerna. Yahya Hassan är 18 år, bor i Danmark, men är statslös med rötter i Palestina. Israels Sverigeambassadör har just kallats hem till Israel. Det har ungdomarna hört om på nyheterna, och frågar mig varför. Jag förklarar kort om den nya regeringens erkännande av Palestina som en stat, och om både den förra och nya regeringens tro på en tvåstatslösning i Israel/Palestina. Då utbrister
en av tonåringarna:
”Men VARFÖR dela upp i två stater? Jag fattar inte. Varför inte EN stat? En stat där man skiter i om folk är judar, muslimer, kristna, araber, israeler, palestinier, eller vad man nu vill kalla sig. Kan man inte bara få vara människa? Vad är det MED folk? Varför hålla på och dela upp hela tiden? För 20 år sedan så hakade man upp sig på om man var hetero eller homo. Idag är det istället ett jävla tjat om att man är muslim eller inte.
Vad spelar det för roll då? Vad ska nästa grej bli som man hakar upp sig på? Om man dricker kaffe eller te? Eller BÅDE kaffe och te? Jahadu, så du är en så’n där kaffedrickare du. Det vet man ju hur dom är, sörplar och håller på, nä, jag har inga fördomar, men kom inte hit och håll på, och du din kaffedrickare där, akta dig jääävligt noga, annars…. HA HA HA!”
”Snälla du, sa jag, skriv ner det du precis nu sa, det var bara så bra, det är en fantastisk dikt eller
en artikel eller vad du vill att det ska vara!”
REW (Rewind)
Hallonbergen är en del av miljonprogrammet 1965-74 då det byggdes mer än en miljon bostäder i Sverige.
FF (Fast Forward)
Välkommen till Hallonbergen! Framtiden är sedan länge redan här. Tommy Deogan växte upp i Hallonbergen på 80- och 90-talen, och pågår fortfarande. Nyligen gav han ut romanen ”Hallonbergen – era lagar, våra regler”. Den kommer han att samtala om i Hallonbergens bibliotek 11 mars kl. 18. Om tiden som ett kontinuum, om Hallonbergen som interkulturell energi och dynamik, med mera.
STOP EJECT
Nu vill vi också få läsa om förorten ”Djursholm – era lagar, våra regler”. Tack.

Johan Rahm
Sofie Samuelsson
Bibliotek Sundbyberg

Den här texten är en förkortad och delvis omskriven text från ett bidrag till antologin ”Bokbärare – Antikvariat, bibliotek & bokhandel”. Boken författas och redigeras av Camilla Smedberg, Peter Ullgren
och Bengt Erik Eriksson vid Linköpings universitet och ges ut på Carlsson bokförlag 2015.

Texten är publicerad i Länsnytt 1 2015, Tema: Unga

Relaterade poster

  • Inga relaterade