Vi syns och vi finns – om konferensen nationella minoriteter och bibliotek

Fundera över vilka språknormer som finns i ert bibliotek. Och se över er skyltning i biblioteket med syftet att skapa ett bibliotek som inkluderar fler, uppmanade Rita Paqvalén, verksamhetsledare vid Kultur för alla i Finland och huvudtalare på konferensen ”Vi syns, och vi finns” – nationella minoriteter och bibliotek som hölls den 1 oktober på Kulturhuset Messingen i Upplands-Väsby.

Rita presenterade i raskt takt en mängd förslag på insatser som bibliotek kan göra kring nationella minoriteter/minoritetsspråk, mångspråk och teckenspråk som i Finland har erkänd status som minoritetsspråk till skillnad från Sverige. Här kommer några förslag:

  • Använd och tillgängliggör de befintliga resurser som finns för nationella minoriteter/minoritetsspråk till exempel UR,och talböcker på minoritetsspråk från MTM, boken Bara dra av Ann-Helen Laestadius finns inläst på flera samiska varieteter.
  • Ha koll på de olika biblioteken som finns för nationella minoriteter till exempel Judiska biblioteket, Samernas bibliotek och Finlandsinstitutets bibliotek.
  • Synliggör de tidskrifter och tidningar på olika språk som  finns via digitala skärmar och fysiskt i biblioteksrummet.

Läs mer om Ritas föreläsning längre ned. Drygt sextio biblioteksmedarbetare från Region Uppsala och Stockholm deltog på den fullmatade dagen. Moderator var Mia Taikon, pedagog, författare och projektledare i föreningen É Romani glinda mm.

Syftet med konferensen var att inspirera och uppmuntra folkbiblioteken till vidareutveckling kring nationella minoriteter/minoritetsspråk tillsammans med de som identifierar sig som nationell minoritet/minoriteter. Att ha samråd och dialog med nationella minoriteter var därför ett genomgående tema under dagen.

Så gör vi – två exempel från bibliotek

Nilay Yelkenci från Håbo bibliotek berättade om de dialoger som de haft med sverigefinnar i Håbo kommun med syftet att vidareutveckla sin befintliga verksamhet. Genom samtalen fick de många insikter, till exempel att många har skam för att våga prata finska. En orsak till det kan vara att för en del finsktalande är kunskaperna i finska inte är så hög. Det behövs därför trygga sammanhang för att använda språket. Det framkom även önskemål om lättlästa böcker på finska och idéer kring för program och aktiviteter på biblioteket. Nilay kom i kontakt med personer att ha med i dialogerna via modersmålslärare, föreningslivet och genom att ta kontakt och skapa relationer i biblioteksrummet med målgrupperna. För Håbo bibliotek har det också blivit en fördjupad förståelse kring att arbetet med nationella minoriteter är en mänskliga rättighetsfråga. Här finns lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Ylva Larsdotter från biblioteket i Upplands-Väsby driver just nu projektet ”Vi syns och vi finns” som fått medel från Svensk Biblioteksförening med syftet att synliggöra nationella minoriteter. Varje termin satsar de på en minoritet, just nu är det judar. De ordnas programverksamhet, skyltningar och aktiviteter. Ylvas råd är att mycket går att göra inom befintlig verksamhet till exempel skyltningar, uppmärksamma högtidsdagar och sagostunder med sagor från det olika nationella minoriteterna. I höstas hade de en samisk sagostund för alla, barnen fick höra en samisk saga och sedan rita. Medlen från Svensk biblioteksförening används främst till programverksamhet. Avslutningsvis betonade Ylva vikten av att nationella minoriteter finns med i styrdokumenten för biblioteken för att skapa långsiktighet i arbetet.

Skyltning på Upplands-Väsby bibliotek

Inkluderande bibliotek

Rita Paqvalén fortsatte i samma anda med att visa på vad biblioteken kan göra inom befintlig verksamhet men framförallt talade hon om den svenska enspråksnormen som hon uppfattar som stark i Sverige. Av tradition och historia så har svenskan en stark ställning i Sverige. Jämfört med Finland finns i Sverige inte samma vana vid flerspråkighet. Rita uppmuntrade oss att fundera kring vilka språkprivilegier det innebär att ens modersmål är det rådande i samhället. Vi fick blunda och fundera på hur det känns att omges av sitt språk och skönja hur det är att inte få omges av ”sitt språk”.

I rask takt redogjorde Rita för faktorer och aspekter i biblioteksverksamheten som behöver ses över i arbetet med minoriteter, till exempel bemötande, skyltningar, uppsökande verksamhet, biblioteksrummet, inredning osv. Deltagarna fick därefter gruppvis prata om nuläget i deras bibliotek kring dessa områden och sedan fundera kring vad de kan göra på kort sikt och på lång sikt.

Rita tipsade också om Multilingual month som Kultur för alla satsat på under flera år mellan 21.2-21.3 (men de brukar smygstarta bloggen på samernas nationaldag och ha ett sista blogginlägg på romernas 8.4) för att uppmärksamma flerspråkighet och minoriteter och som avslutas i och med världspoesidagen. Rita bjöd in svenska bibliotek att delta och med syftet att visa på rikedomen med språk. Kultur för alla har också genomfört tre kartläggningar kring arabiskspråkig litteratur, samisk litteratur och kurdisk litteratur  i Norden.

Avslutningsvis uppmuntrade Rita deltagarna att skriva en lapp med vad de ska gå hem och göra på ”sitt eget bibliotek” redan nu. Något som Mia Taikon återkom till i slutet på dagen med budskapet att det finns saker som går att åtgärda ganska enkelt och fort.

Efter lunchwrap och fint författarssamtal mellan Nina Wähä och Ylva Larsson kring boken Testamente som utspelar sig i Tornedalen följde en eftermiddag med flera inslag.

Samråd och dialoger med nationella minoriteter

Ett av målen för minoritetspolitiken är att de nationella minoriteterna ska ges inflytande i frågor som berör dem.

I ett samtal mellan Elisabet Rundqvist, Kungliga biblioteket, Heli Kivimäki Hedin och Eva Forsgren sameföreningen i Uppsala under ledning av Cecilia Brisander från Regionbibliotek Stockholm var fokus samråd och dialog med nationella minoriteter.

Heli berättade berörde kort lagstiftningen kring nationella minoriteter och med fokus på skrivningar om samråd med minoritetsgrupperna. Enligt lagstiftningen är kommuner, regioner och nationella aktörer skyldiga att ha samråd. Poängen med samråd är att ge nationella minoriteter egenmakt. De ska känna att de har makt över sin egen situation och framtid och med särskilt fokus på ett par områden såsom äldreomsorg, förskola, kultur och bibliotek och rätten till information på sitt minoritetsspråk. I förvaltningsområden (inom dessa geografiska områden har de tre minoritetsspråken ett förstärkt skydd) finns ofta en samordnare. Heli arbetar i Sundbybergs kommun som minoritetssamordnare och hon sammankallar b.la. till samråd. En utmaning är ofta att hitta barn och unga som vill delta i samråd, detta är något som Gävle framgångsrikt testat att utveckla. Heli berättade också om Skellefteå som framgångsrikt testat att ha samråd med förskolebarn. Tre tips för att komma i kontakt med nationella minoriteter är att söka upp eventuella föreningar, kyrkor och modersmålslärare i minoritetsspråk. Läs mer hör om förvaltningsområden och samråd mm.

Elisabet Rundqvist på Kungliga biblioteket arbetat bland annat med nationella minoriteter. Förra året publicerades KB lägesrapporten Biblioteken och de nationella minoritetsspråken. Elisabet belyste  att det som görs ska göras tillsammans med de nationella minoriteterna men för att nå målgrupperna behöver bibliotek synliggöra nationella minoriteter för att skapa efterfrågan. Läs mer här.

Elisabet betonade vikten av att använda befintliga strukturer som finns i kommuner och regioner för samråd och dialoger. Nationella minoriteter är en fråga som måste finnas med i hela kommunen, förankring i alla led behövs därför. Vidare föreslog Elisabet att bibliotek istället för fokusera på användarna och  kundönskemål i högre grad bör arbeta med att uppfylla bibliotekslagens skrivelser och annan lagstiftning. Det kan innebära att styra om resurser för att verkligen nå bibliotekens prioriterade målgrupper såsom nationella minoriteter och att arbeta rättighetsbaserat.

Eva Forsgren berättade kort om samiska föreningen i Uppsala. Föreningen har betydelse som ett slutet rum för samer och är samtidigt en arena för synliggörande, aktiviteter och samråd. Föreningen har flera samarbeten bland annat med biblioteket i Uppsala. Att bibliotek erbjuder ett brett urval litteratur på samiska är viktigt anser Eva, liksom att inte exotisera det samiska. Eva berättade även om flera andra insatser som görs i Uppland, en handlar om att undersöka historiska samiska spår. Det bor många samer i Region Uppsala och Stockholm berättade Eva som avslutningsvis också hälsade från Nik Märak som är ordförande i Sameföreningen i Stockholm och som också skulle deltagit på konferensen.

I Regionbibliotek Stockholms skrift Många sätt att vara människa på finns tips på att få kontakt och kännedom om nationella minoriteter i sin egen kommun. Att utgå ifrån att det bor nationella minoriteter i alla kommuner är ett råd. Via skolan kan bibliotek få tips om ev. modersmålslärare för nationella minoritetsspråk. Och att få koll på kommunala och regionala ev. föreningar och trossamfund för nationella minoriteter, till exempel Tornedalingar i Stockholm.

Språkrådet och Kulturrådet

Därefter informerade Språkrådet om sin verksamhet. Språkrådet är en avdelning inom myndigheten Institutet för språk och folkminnen med ett antal olika uppdrag.

En av Språkrådets viktigaste uppgifter är att vara ett stöd för dem som ska använda eller har frågor om svenska, finska, jiddisch, meänkieli, romska och svenskt teckenspråk. Språkvårdarna arbetar brett med att stötta minoritetsspråken, ge ut ordlistor och delta i olika sammanhang med mera.

Anna Gezelius och Jean Hessel från Språkrådet.

Språkrådet delar även ut bidrag för språkrevitaliserande projekt. Ansökningar för ungefär 10 miljoner kommer till språkrådet som har cirka 3,5 miljoner att dela ut.

De språkrevitaliserande aktiviteterna skiftar men runt om i landet anordnas språkbad och läger för de olika minoritetsspråken.

Det finns också språkcentrum för samiska som arbetat framgångsrikt med olika metoder för att främja språkanvändning. För en del äldre som kanske hört ”sitt minoritetsspråk” kan det finnas språkspärrar som gör att det är svårt att komma igång att prata ett slumrande språk. Språkrådet har gjort en utredning och gett förslag på ett inrättande av språkcentrum för de övriga nationella minoriteterna.

Språkrådet har även gjort en undersökning i hela Sverige kring hur Vårdcentraler och bibliotek skyltar på olika språk. Rapporten visar att många bibliotek främst har skyltar på svenska. I viss mån används engelska och i tredje hand arabiska. I de norra delarna av Sverige förekommer i högre grad skyltar på minoritetsspråk på biblioteken.

Upplands-Väsby bibliotek

Språkvårdare Jean Hessel talade sedan om jiddisch, han gav en bakgrund till språkets historia och en liten introduktion kring nuläget. Jiddisch har talats i Sverige sedan slutet av 1700-talet. I och med att Staten bestämde att judar fick bo endast i vissa städer fanns det en högre koncentration av jiddischtalande på dessa platser, b.la. Stockholm. Här finns en artikel om nuläget för jiddisch där  Jean Hessel med flera intervjuas.

Att bibliotek ska erbjuda litteratur på jiddisch är självklart men också att synliggöra jiddischkulturen genom programverksamhet och dylikt menar Jean. Han tipsade även om att det finns resurser i andra länder med e-böcker och ljudfiler på jiddisch, här hittar du lästips och länkar till webbplatser om jiddisch.

Sista talare på konferensen var Kulturrådet där det pågår flera insatser kring nationella minoriteter. Sedan många år har Kulturrådet uppdrag att arbeta med nationella minoriteter. Det finns särskilda bidrag för nationella minoriteter. Kulturrådet svarar på remisser, läser regionala kulturplaner och stöttar landets regioner kring frågorna b.la. genom ett nystartat nätverk.

Ett viktigt förhållningssätt är att nationella minoriteter ska vara en del av befintliga verksamheter på Kulturrådet. En satsning har därför gjorts på Bokstart, informationsmaterial om barns språkutveckling har översatts till de nationella minoritetsspråken. Det finns även ett kunskapspaket om att främja nationella minoritetsspråk. Därtill har Kulturrådet ett uppdrag att främja utgivning och spridning av litteratur på minoritetsspråk. I det uppdraget framkommer att biblioteken är viktiga för spridning av litteraturen och att det finns önskemål från minoritetsgrupper att bibliotek ska arbeta ännu mer att utveckla sina verksamheter för nationella minoriteter. Vidare berättade Kulturrådet om kommande Läsambassadör som ska ha fokus på minoriteten romer. Tillkännagivande äger rum 8 november, 2019.

Minoriteten romer

Mia Taikon

Genom hela dagen ledde moderator Mia Taikon oss genom att ställa följdfrågor till föreläsarna och ge infallsvinklar och kunskap kring nationella minoritetsperspektiv och särskilt minoriteten romer som är ett paraplybegrepp för; resande, finska romer, svenska romer, nyanlända och utomnordiska romer. Minoriteten romer är således heterogen och inom minoriteten finns ett ännu större antal undergrupper. Minoriteten romer har också gemensamt med de övriga nationella minoriteterna att den har befolkat Sverige under lång tid. De resande, eller resandefolket som gruppen ofta kallas, är tillsammans med de finska romerna de grupper som har den längsta historien i Sverige från början av 1500-talet. I slutet av 1800-talet kom svenska romer. Övriga grupper kom under 1900-talet. Därefter har fler grupper tillkommit. Romani čhib, romska eller romanes är samlingsbegrepp för olika romska varieteter.

Mia Taikon ringade avslutningsvis in konferensens syften; att ge verktyg, idéer, inspiration och ökad kunskap för att tillsammans med nationella minoriteter vidareutveckla bibliotekens verksamheter. Hon gav även en personlig betraktelse över hennes egen upplevelse att tillhöra minoriteten rom och att som barn bli ihopkopplad med Katitiz vilket var något som Mia som barn inte uppskattade. Idag älskar hon Katitiziböckerna men liksom Eva Forsgren från samiska föreningen påminde hon oss om att inte exotisera någon av de nationella minoriteterna utan att som bibliotek sträva efter konferensens namn: ”Vi syns och vi finns”, att synliggöra nationella minoriteter kan betyda mycket. Tack Mia, alla föreläsare och deltagare på konferensen.

//Cecilia Brisander som även tagit alla foton.

Relaterade poster

  • Inga relaterade