Som nyutexaminerad började jag ganska omgående testa att ordna makerspace-workshops. Det var mest som en följd av mitt eget intresse av att experimentera med teknik inom musik och jag hade därför redan tidigare nyfiket följt makerspace-begreppets spridning.
Foto: David Linnros
Min tanke var att den experimenterande leken skulle leda till en bättre bekantskap med den tekniska infrastrukturen i samhället. Vilket samtidigt, genom konkreta aktiviteter, kan skapa nya bilder av biblioteket och nya förväntningar vad det kan vara hos deltagarna.
Av bekvämlighets- och bibliotekspolitiska skäl har jag vänt mig till barn och unga, men egentligen tycker jag det är nästan lika viktigt att nå ut till vuxna. Vuxna behöver också förstå vad som sker bakom maskineriet. Jag försökte få med ungdomar men det visade sig vara väldigt svårt. Det skulle nog kräva en hel annan typ av tilltal. Jag satsar framförallt på det fria experimenterandet och skapandet – det är också vad materialet jag använder är ämnat för. Till exempel är de magnetiska kretsarna Littlebits perfekta för spontant experimenterande. Det fungerar väldigt bra att barnen själva driver sina idéer och projekt – jag hoppar bara in och hjälper till med lite problemlösning då och då – men ibland kanske planerna inte är så verklighetsförankrade. En kille ville först göra en helikopter och sen en övervakningskamera… Men projekten brukar ta sin egen väg och bli något roligt i slutändan i alla fall. Generellt sett vill barnen bygga maskiner, bilar som rör sig eller dylikt, men syntharna brukar också få en del uppmärksamhet. Vår nya Quirkbot – en robot som kopplas ihop med sugrör – är uppskattad även om den har lite högre tröskel för att förstå.
Det är svårt att nå ut ordentligt, men jag kan heller inte ta emot så många i taget. Dessutom är det en ganska snäv medelklassgrupp som dyker upp. Mitt tips till andra bibliotek är nog i första hand att utgå från barnens experimentlusta. Det blir bättre och enklare på alla plan och barnen får ta ansvar för sina egna projekt. Makerspacen blir då inte lika tungrodda eller detaljstyrda och man lämnar plats över till serendipiteten.
David Linnros
Nacka kommunala bibliotek
Denna artikel är också publicerad i Länsnytt nr 2 2017.
