För tredje gången deltog jag i Almedalen i min roll som utvecklingsledare. Med 4000 olika seminarium är utbudet enormt samtidigt som det pågår en mängd politiska och lobbyverksamheter. Min uppfattning är att medierna ofta fokuserar på dessa perspektiv medan för mig är Almedalen så mycket mer än det. Jag ska först redogöra lite för hur jag planerat och lagt upp min vistelse innan jag presenterar några reflektioner från årets Almedalen.
Som utvecklingsledare på regionbiblioteket är jag nyfiken på att försöka förstå samhället och samtiden. Att sätta in biblioteket i en större kontext. Bibliotek är en del av samhället och samhället är en del av biblioteket. Med ett så stort utbud av seminarium är det omöjligt och irrelevant att fånga in så mycket som jag önskar. Min filosofi är att det gäller att tänka pragmatiskt, ha en riktning men med stort utrymme för det spontana och oväntade.
Under juni månad fick jag via facebook, nyhetsbrev och webbsidor tips på olika evenemang som skulle äga rum i Almedalen. Några dagar innan avfärd gjorde jag ett preliminärt program för mina tre dagar. Jag hade som mål att lyssna på seminarium om samhällsplanering, digitalisering och vård- och omsorg & psykisk hälsa. Mina egna områden såsom kultur och läsfrämjande är viktigt att det är representerat i Almedalen men inte något som jag prioriterar i första hand.
Visby är en alldeles speciell miljö för Almedalen. Överallt där det är möjligt händer det saker och olika aktörer hyser in sig på olika ställen. Jag hade i förväg kollat var olika aktörer höll till för att kunna titta förbi, lyssna, ta material och nätverka om tillfälle gavs. Att nätverka är ett viktigt inslag i Almedalen och i år hade jag möjlighet att få dela ut min skrift Bibliotek i samspel med lokalsamhället till ett par personer och aktörer vilket kändes värdefullt.
Digitalisering
Digitalisering var något som ständigt återkom i seminarierna. Begreppet inbegriper en mängd olika aspekter. Flera seminarier handlade om artificiell intelligens och robotar, ett område som jag inser att jag behöver mer kännedom om och i relation till bibliotek. Jag lyssnade på Carl Heath, forskare och föreläser inom dessa områden. Han menar att vi idag har kontakt med och påverkas av robotar. Genom så kallade chattrobotar som är ett slags digitala agenter kan de hantera en enklare dialog via en webbsida. BRIS använder till exempel chattbotar i sin verksamhet. Hur robotar programmeras är därför viktigt och att fundera över vilken värdegrund, etik och moral roboten ska ha. Heath deltog även på Biblioteksdagarna 2017 med en intressant föreläsning om Utbildning och lärande för ett interaktionssamhälle. Digitalisering innebär en förändring mellan stat och medborgare anser Heath. Han menar att vi behöver en ökad kännedom om digital samhällskunskap och hur det påverkar samhällsutvecklingen, vi behöver därför vara i ett ständigt lärande och ha kunskaper inom MIK.
Ungdomar, medier och påverkan var ett annat intressant föredrag som jag slank in på. Arrangör var Sveriges psykologförbund. Psykolog Johan Waara inledde med att prata och därefter var det en paneldebatt. Johan möter ofta vuxna som funderar över sina ungdomars medievanor och att många vårdnadstagare till barn och ungdomar ofta är ängsliga, har kontrollbehov och rädsla inför det mediebrus som dagens barn och ungdomar använder och utsätts för. Många vuxna 
har funderingar kring hur detta påverkar barn & ungdomar och deras framtid. Oro hos förälder har alltid funnits menade Johan men det är komplext att förstå hur dagens mediebrus påverkar oss alla. Panelen var överens om att det behövs dialoger om vår mediesamtid och att vi ska involvera våra barn och ungdomar och använda deras kunskap och förståelse om nätet och dess innehåll. Vi behöver även mobilisera kring MIK och att framförallt vuxna ökar sin kunskap om källkritik, integritet, filterbubblor och olika digitala tjänster och dess innehåll menade panelen. Ulf Dennervik som är politiskt sakkunnig i kultur och medier lyfta fram att folkbibliotek är viktiga i för att höja medvetenheten om MIK. Bibliotekarier har redan kärnkompetensen menade Dennervik och han hänvisade till det förslag som nationella biblioteksstrategin föreslagit om ett Digitalt kompetenslyft.
Digitalisering fanns med i många seminarier och jag hade gärna gått på fler: Den Västsvenska arenan arrangerade Medborgarskap i det digitala samhället – hur då då? Fake news var ett aktuellt ämne för flera seminarier, bland annat arrangerade Stockholms universitet tre stycken seminarium. Kulturmyndigheternas anordnade seminariet Digitalisering av konst och kultur – möjligheter och utmaningar för kulturpolitiken. För tredje året deltog HejDigitalt i Almedalen med olika samtal om digitaliseringen. På deras webbsida har det samlat material från deras seminarium, ett handlade om att Skapa och driva innovation
Samhällsplanering och hållbarhetsaspekter
Samhällsplanering är ett område som jag intresserar mig för och som är relevant för bibliotek särskilt i dessa tider då det byggs mycket i Stockholms län. Hållbarhetsaspekter är något som vi alla behöver ta hänsyn till och bidra till. Kanske har bibliotek en särskilt stor roll kring den sociala hållbarheten. Ett seminarium om de Mjuka värden i samhällsplanering intresserade mig men gav i praktiken inte så mycket då jag tyckte att dialogen inte blev så fördjupande. Att 
beskriva vad som gör ett samhälle till ett attraktivt och bra samhälle beror ju på vem man frågar. Min poäng är dock att bibliotek är viktigt för ett samhälle och dess invånare. Om byggherrarnas seminarium var en aning torftig innehöll de seminarium som Statens konstråd arrangerade desto fler goda exempel, forskning och djup kunskap om hur man skapar liv mellan husen och en god livsmiljö. I rapporten Den offentliga konstens roll för boendemiljöer står det:
Konstverk i boendemiljöer bidrar starkt till en upplevelse av att platsen är unik. Det är inte minst en väsentlig kvalitet i storskaliga boendemiljöer. Konsten kan ta till vara både platsens historia, dess utveckling och de värden och styrkor finns där idag. När konsten integreras i människors närmiljöskapar den möjlighet till meningsfulla upplevelser i deras vardag vilket höjer livskvaliteten i området.
I det andra seminariet deltog ministrarna Alice Bah Kuhnke och Karolina Skoog, det var intressant att höra de politiska intentionerna och planerna för dessa områden. Mycket pågår som sagt kring att skapa boendemiljöer som är attraktiva. Jag tror att biblioteken i högre utsträckning skulle kunna delta i dessa dialoger eftersom bibliotek enligt mig är en viktig aktör.
Konst, kultur, bibliotek i vård- och omsorg/psykisk hälsa
Det fanns en del seminarium om dessa områden. Elisabeth Wengström chef på konstenheten på Kulturförvaltningen i Stockholms län presenterade hur de arbetat med konsten på Nya Karolinska universitetssjukhuset. Professor Töre Theorell berättade om ett forskningsprojekt som bedrivs på Stockholms universitet om kulturens betydelse för vårdpersonal.
I Psykisk hälsas hus i Almedalen fanns fler aktörer som arrangerade olika program, jag lyssnade på ett om asylsökande och psykisk ohälsa. Det fanns också mycket material att ta del av bland annat Revanch –en tidskrift om psykisk och social hälsa och ohälsa hade tema kultur i nummer 3, 2017. Bibliotek nämns i flera artiklar.
Svenskt Demenscentrum och Demensförbundet var som vanligt på plats i Almedalen. Tillsammans med dem bedrev vi projektet Möten med litteratur som vände sig till personer med demenssjukdom och deras anhöriga. Vår förhoppning är att projektet sprider sig till fler bibliotek i Sverige vilket jag fick möjlighet att gemensamt fundera över i ett spontant möte med Wilhelmina Hoffman som är VD på Svenskt Demenscentrum. Jag tror att det finns många aktörer som bibliotek kan samarbeta med för att nå personer med psykisk ohälsa. Genom att vara närvarande i Almedalen så fick jag syn på fler aktörer och fick ökad förståelse för områdena.
Bibliotek och läsfrämjande
Till slut ska jag skriva litegrann om bibliotek och särskilt läsfrämjande. ABF fanns på plats i Almedalen och de spelade in sina föreläsningar, till exempel ett samtal mellan Katti Hoflin och Monica Widman-Lundmark om läsning och När skolan inte räcker till. Det pratade bland annat om arbetsplatsbibliotek och tvättstugebibliotek. De nämnde även Läsdelegationen som både är med i.
Tisdagen den 4/7 arrangerades en heldag om Läsning. Jag lyssnade på ett seminarium där bland annat Anne-Marie Körling och Christina Löfving satt i en panel tillsammans med två andra som jag inte minns namnet på. Panelen var enig om vikten av att prata om läsning och litteratur, att visa intresse för de som engagerar barn t.ex. Youtube-klipp och att skapa bryggor till läsning och berättelser. Till exempel genom att inte värdera de som barn intresserar sig för. Ingångarna till läsning är många till exempel serier och hiphop. Se det värdefulla i att mötas kring ord och berättelser menade panelen. Löfving lyfte förtjänsterna med att använda digital teknik för att förlänga och fördjupa läsningen, ge ny kunskap och samtal samt skapa nya berättelser.
Seminariet fick mig att tänka på senaste numret av Svenskläraren som hade temat Litteraturdidaktik. Numret är fullt av artiklar med goda exempel på hur skola och bibliotek arbetar med att främja läsning. Jag fastnade lite särskilt för två artiklar. Litteraturläsning och digitala verktyg som handlar om olika digitala verktyg som kan användas för att bearbeta böcker och berättelser. Artikeln Att skugga intrigen av Anders Öhman handlar om att sätta intrigen i centrum.
Metoden fokuserar på intrigen med dess syfte och tilltal. Genom att skugga intrigen kan man komma in på frågor som Vad hände med den eller den karaktären? Varför gjorde hon inte så i stället? Vad betyder det att hon stannade kvar? De möjliga frågorna är oändliga men poängen är att utgå från förståelsen av berättelsen.
Öhmans text är intressant och sätter också fingret på det som är biblioteksmedarbetares kompetens, att hitta rätt bok till var och en utifrån var och ens intressen och önskemål. Och litteraturkännedomen är ofta hög hos bibliotekspersonal. I Svenskläraren finns även en artikel av skolbibliotekarie Cilla Dalen på Hjulsta skolan om deras arbete med Almapristagarna. Läs den inspirerande texten Världens bästa böcker.
Avslutningsvis
För alla de som deltar i Almedalen tror jag att vistelsen blir olika ut beroende på varför och hur man deltar. Jag noterade att det märktes att vissa aktörer och perspektiv inte syntes i årets Almedalen till exempel nationella minoriteter och RFSL som valt att avstå pågrund av NMR:s närvaro. Vill ge en eloge till Botkyrka som deltog i Almedalen under torsdag-fredagen. 30 lokala aktörer från förenings- och näringslivet hade popup-verksamhet i en lokal. De bjöd in till samtal, nätverkande och föreläsningar. En del seminarium finns på deras youtubesida. Samhällsutveckling är i mångt och mycket i centrum under Almedalsveckan. Jag hoppas på fortsatta samtal om mänskliga rättigheter, demokrati, jämlikhet och yttrandefrihet.
//Cecilia Brisander
Regionbibliotek Stockholm
