”Jag är ingen utan biblioteket!” utbrister en student som svar på frågan vad det ger henne att biblioteket finns. Mannen på Flemingsbergs bibliotek läser regelbundet samma tidning som han prenumererar på privat, studenten vid Södertörns högskola tar med sig egeninköpt kurslitteratur för att plugga på bibblan. Båda upplever uppenbarligen ett värde i att befinna sig i biblioteksrummet. Ett slags rumsligt värde som kvarstår när tillgången till fysisk media minskar i betydelse.
Kan vi i verksamheten fånga och sätta ord på de värden som uppstår för våra besökare i biblioteket?
Södertörns högskolebibliotek, Huddinge kommuns bibliotek och Regionbiblioteket har under drygt ett års tid, med stöd från KB, drivit ett projekt för att undersöka hur biblioteksrummet används. Tillsammans med följeforskare Pamela Schultz Nybacka har vi arbetat med att utveckla kvalitativa metoder, reflekterat och relaterat till aktuell litteratur. Vad innebär biblioteksbesökets värde, och specifikt ur ett rumsligt perspektiv?
Som utgångspunkt använde vi den observationsstudie (”Syssla”) tre studenter genomfört (Länsnytt 2013:2) på våra bibliotek. Mönster i besökarnas tillstånd och rörelser observerades och beskrevs i rumsmetaforer som vardagsrummet, väntrummet, arbetsrummet och lekrummet. Rörelsemönstren beskrevs i termer av myrstigen som utgör en tydlig sträcka mellan A och B och flanören som rör sig till synes utan klart mål.
I projektet har vi fördjupat studien av besökarna med hjälp av dold observation. Utifrån vår huvudfråga arbetade vi fram verksamhetsnära frågeställningar: Vilka miljöer stimulerar/inbjuder till vilken verksamhet? Har vi rätt miljö för vad vi vill uppnå? Varför kommer man till biblioteket? Vet vi vad besökarna använder biblioteket till?
Inför och parallellt med observationerna diskuterade projektgruppen litteratur som Pamela lyfte fram. En viktig utgångspunkt var tesen att vad människor värdesätter har en inneboende, men svårfångad, rumslig kvalitet (Frykman 2012); all mänsklig erfarenhet och kreativitet relateras till rummet. Metoden kom att bygga på en modell i tre steg: 1.Observation, 2.Inventering och 3.Reflektion. Vid inventeringen analyserade vi utifrån: 1.Rum: Vart är besökaren på väg? 2.Rytm: När sker vad? 3.Engagemang: Vem och Hur: t.ex. ett högintensivt eller lågintensivt möte? 4.Värden: Varför kommer de just till biblioteket? Observationen kompletterades med intervjuer på Södertörns högskola. Under diskussionerna utmanade och fördjupade vi framförallt två av Sysslastudiens metaforer: biblioteken som vardagsrum och flanörens planlösa vandringar. ”Vardagsrummet” kändes alltför privat och gruppen ville se det mer som ett var-dags-rum eller frirum mellan den privata sfären och den offentliga. Vi uppmärksammade att besökarna flyttar runt på möblemanget och gör rummet till sitt ”var-dags-rum”. Besökarna påverkar och omskapar rummet.
Vid tredje bordet förs samtal som är mer av privat karaktär, när fjärde person dyker upp, övergår de till grupparbete där man genomför ”reklamkampanj”– presenterar affärsidéer – de klockar varandra – sedan ger de feedback på vad som sades i ”inslaget” samt diskuterar idén. Här har alla dryck, vatten eller kaffe samt egna datorer.
(Observation Södertörns högskolebibliotek)
Studenterna tar rummet i besittning med sina personliga attiraljer och skapar här en scen för sig själva.
Flickan har nu samlat på sig två böcker i handen och hon går och ställer sig och tittar in på /leksaks/huset som står bakom glas /inne på barnavdelningen/. Hon lutar sig mot hyllan och tittar dröjande en stund. Går vidare, slår en lov kring hyllan, lägger ner böckerna på runda bordet. Går vidare från hylla till hylla, tittar, bläddrar, samlar. Fortfarande ytterkläder på och nu fyra böcker i famnen. Hon frågar personalen efter ljudböcker. De visar och hon tittar. Går och frågar mer. Tittar mer. Till slut åtta böcker som hon bär med viss svårighet.
(Observation Flemingsbergs bibliotek)
Flanörens lite till synes planlösa vandrande från zon till zon i biblioteken tolkades i bilder av en humla eller ett bi som surrar runt och samlar pollen för att senare sprida vidare. Kan vi se biblioteksbesöket som ett mellanting mellan å ena sidan en överlagd och målinriktad aktivitet, och å andra sidan ett mentalt eller fysiskt tillstånd? Tillståndet skulle kunna beskriva ”flanören” som rör sig i rummet utan särskild riktning eller mål och aktiviteten skulle kunna utgöras av att låna böcker eller ställa frågor till bibliotekspersonalen där den upptrampade ”myrstigen” gör sig gällande. Skapas värdet i de överbryggande sfärer som förenar olika slags motsatser eller kontraster: Privat – offentligt, historia – framtid, materiellt – virtuellt, ledighet/vila – arbete/studier?
Jag vill också lyfta fram några observationer som satte igång nya tankar hos oss. I Flemingsbergs bibliotek såg vi att rummet möjliggjorde ett kompetent beteende hos inte minst barnen.
Två små syskon kommer in och går direkt till barnhörnan. Efter en minut hittar storasyster (ca 5 år) sin bok, tar fram lånekortet ur overallfickan och lånar själv vid maskinen. Lillebror bläddrar i boken; storasysterns kropp utstrålar kompetens när hon tar kvittot.
(Observation Flemingsbergs bibliotek)
Från de avslutande intervjuerna (42 st) med studenter på SHB framkom att medellängden på deras besök var 3,3 timmar! En del studenter tillbringar alltså i princip en hel dag innanför bibliotekets ytterväggar, men under dagen förflyttar de sig mellan olika rum. Ett uppskattat rum är det som tillåter tystnad, och projektet konstaterade att biblioteket visserligen har en viktig roll som socialt centrum, men enligt intervjuerna är det tystnaden som värderas mest.
En konvention som vi fick upp ögonen för är att vi på biblioteken gärna möblerar efter medietyp och utlåning av tryckta medier. Står det prioriterade lånetänket inom biblioteket i konflikt med biblioteksrummets och besökets inneboende värdeskapande?
Att mötas mellan bibliotekstyper och roller (bibliotekspersonal, forskare, utvecklingsledare) med olika ”sanningar” har skapat många nya tankar och en ödmjukhet inför våra kompetenta besökare.
Karin Grönvall
Södertörns högskola
Denna text är även publicerad i Länsnytt nr 2 2014.
