Uppföljning av läsombudscirklarna

Här är ett utdrag från en Rapport om projektet Ombud i läsningens tjänst år 2 skriven av projektledaren Gustav Nygren. Projektets syfte under år 2 har varit att följa läsombudsverksamheten och undersöka vad läsombudscirklarna gett för långsiktiga resultat inom omsorgen, att erbjuda återträffar för läsombud, att tillsammans med biblioteken hitta vägar att fortsätta ha kontinuerlig kontakt med äldreomsorg och funktionshindersomsorg samt att erbjuda bibliotekarier möjlighet till ökad kännedom om de målgrupper som läsombuden arbetar med.

Läsombud i verksamhet

Studiecirklarna ägde rum på biblioteken under en intensiv period mellan januari och maj 2013. Hur läsombuden sedan har kommit igång med läsning för sina brukare har sett olika ut i kommunerna, men både läsombud och bibliotekarier vittnar om att projektet har etablerat nya kontakter och att studiecirklarna har gett dem nya sätt att se på läsning samt fler argument för läsningens betydelse inom omsorgen.

I de flesta medverkande kommuner har målsättningen varit att bibliotekarien samlar de lokala läsombuden till en återträff en gång per termin. Då går man igenom den senaste utgivningen inom lättläst, ger varandra tips och kan prata om eventuella svårigheter i sitt uppdrag. Att träffas en gång per termin har också varit läsombudens önskan. Vid särskilda evenemang som exempelvis konstutställningar på biblioteket skickar bibliotekarien ut inbjudan till kretsen av läsombud, så att de är uppdaterade på vad som händer och har möjlighet att boka in biblioteksbesök tillsammans med sina brukare.

För att läsombudsverksamheten ska fungera på lång sikt är det viktigt att den förankras på chefsnivå inom omsorgen. Man ska känna att man har del av sin arbetstid till läsningen, att den prioriteras och ingår i veckoschemat. Detta har diskuterats flitigt på återträffarna, och här kan både omsorgspersonalen och bibliotekarierna hjälpa till.

På de återträffar där jag medverkat har bibliotekarier och läsombud berättat om sina erfarenheter och reflekterat över verksamheten och samarbetet. Här följer några nedslag från olika kommuner i projektet:

–          Högläsning sker kontinuerligt, från en gång dagligen till en gång per vecka. Situationerna ser mycket olika ut. Högläsning sker med enskilda hyresgäster/brukare eller i grupper från 1-2 till så många som 9-10 personer. Effekten av läsombudscirklarna för dem som aldrig tidigare läst är att högläsning nu finns planerad. Hos dem som redan tidigare läst i sitt arbete har verksamheten utvecklats och förfinats. Ett läsombud berättar om högläsningsstunder som utvecklats från att 3-4 åhörare suttit 10-15 minuter och lyssnat till att det idag är 9-10 personer som sitter i lugn och ro och lyssnar i 25-30 minuter. Metoden som då används är att läsombudet alltid startar med samma korta berättelse som ger alla ett igenkännande och möjlighet att sitta ner och ”landa” innan själva högläsningen sätter igång. På många håll har läsombuden också involverat kollegor i läsningen, så att högläsningen är schemalagd även dagar då läsombudet inte jobbar.

–          Sättet att läsa har förändrats. Läsombuden läser till största delen lättlästa böcker, och har också skapat mindre grupper som har en bestämd tid och dag när det är högläsning för just den gruppen. Kollegor har tagit del och börjat med flera läsgrupper. Högläsningen prioriterad på demensboende. Läsombuden ser hur bra högläsningen är för de demenssjuka. De schemalagda högläsningsstunderna har fått fäste: ”När vi talar om vilken dag det är säger kunderna att idag är det lässtund, mycket roligt.”

–          Biblioteket har föreslagit att kontrakt upprättas mellan biblioteket och omsorgen, som garanterar kontinuerlig försörjning av litteratur till särskilda äldreboenden. Detta kan vara väldigt lokalt förankrad och vara så enkelt som att ett visst antal böcker ska finnas som deposition på en avdelning, och att depositionen ska bytas ut med ett visst mellanrum. Det formella kontraktet underlättar att arbetet blir utfört även i fall där personal inte anser att ”böckerna behövs”.

–          Läsombud som jobbar inom funktionshindersomsorgen har förslagit att föra in högläsning i den personliga genomförandeplan som finns för varje brukare. Om någon punkt i genomförandeplanen inte blir gjord krävs en motivering. Uteblir något för ofta behöver det åtgärdas. Detta skulle underlätta en kontinuitet och långsiktighet i läsombudsverksamheten, och göra läsningen till ett gemensamt ansvar.

–          Två medverkande bibliotek har efter läsombudscirklarna sett värdet i högläsning inom omsorgen och tagit kontakt med olika pensionärsföreningar, Demensförbundet eller Alzheimerförbundet för att starta verksamhet med volontärer som läsombud inom äldreomsorgen.

–          Minneslådor och temalådor upplevs mycket positivt bland läsombud som jobbar med demenssjuka och intellektuellt funktionshindrade. Behovet av fler temalådor är stort och i vissa fall är behoven svåra att tillfredsställa – ett läsombud berättar om brukare som visar stor uppskattning för ett tema, men som snabbt tröttnar och behöver nya upplevelser för att få stimulans.

–          Den utvidgade läsningen med ljud, film, bild och webbresurser har inte använts i så stor utsträckning. En del av projektet gick ut på att öka den digitala delaktigheten och införa en annan och utökad högläsning med hjälp av digital teknik, bland annat med hjälp av surfplattor. Dock är tillgången till exempelvis trådlösa nätverk ett hinder inom både äldreomsorg och funktionshindersomsorg.

//Gustav Nygren, projektledare för Ombud i läsningens tjänst

jä  Foto: C. Bengtsson, Temalåda trädgård på Järfälla bibliotek.

 

Relaterade poster

  • Inga relaterade