Att prioritera barn

Följande text är också publicerad i Länsnytt nr 4:2012.

På alla nivåer i det offentliga Sverige har man barn som prioriterad grupp inskriven i styrdokumenten. Man hör ofta personer på ledande poster i olika organisationer säga att de har barnens bästa för ögonen när de fattar beslut och att barnen kommer först när man nödgas prioritera.

Gång på gång slås man av att det mest är läpparnas bekännelse. Det har blivit ett mantra, till intet förpliktigande. Kanske tror de att de prioriterar barn, men de har inte satt sig ner och funderat över vad det skulle innebära att prioritera barn i deras organisation. Om man prioriterar något innebär ju det att man gör det framför något annat. Man måste styra om resurser, kanske skära ner något annat man tycker är bra och viktigt.

Och vad innebär det egentligen rent praktiskt på biblioteken? Ska personalen som arbetar med barn vara fler än de som arbetar med vuxna? Ska budgeten för barnmedier vara högre än den för vuxenmedier, barnmedierna står ofta för mer än hälften av utlånen? Ska barnbibliotekets publika yta vara större än den för de vuxna? Vilken informationsdisk stängs först vid problem med bemanningen? Frågor man måste ta ställning till om man på allvar ska diskutera prioriteringar.

Det finns ju andra saker att titta på också förstås. Vad signalerar vi till en 6-åring när vi har disken i för oss bekvämt upphöjt läge? Eller när disken är belamrad med en datorskärm, ställ med informationsmaterial samt en stor skylt med reklam om bibliotekets nästa evenemang. Ser barnet oss överhuvudtaget mellan skärmarna? Barn (och många andra) är beroende av ett socialt möte innan frågemötet kommer till stånd.

  • Att röra sig i biblioteket, söka kontakt med dem som kommer in i biblioteket och underlätta dessa sociala möten,
  • att inse att alla på ett bibliotek möter barn, inte bara personalen på barnavdelningen och
  • att granska biblioteksrummet, bemötandet och verksamhet utifrån barnets perspektiv,

det är exempel på saker alla bibliotek kan göra för att ägna särskild uppmärksamhet åt barn.

I statlig verksamhet är det lagstadgat att göra barnkonsekvensanalys när man fattar beslut. Läs om detta på t ex på Trafikverkets webbplats. En del kommuner gör också barnboksslut där man går igenom hur beslutsfattandet under året tagit hänsyn till barns bästa och låtit barn vara delaktiga. Det vore väl spännande att se ett bibliotek göra detta!

/ Pia Borrman, Regionbibliotek Stockholm

"Child 1" by Tony Tran on Flickr // CC by nc 2.0

”Child 1” by Tony Tran on Flickr // CC by nc 2.0

Relaterade poster

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *