Regionbibliotek Stockholm valde temat läsning och LÄSAREN i år. För att det är ett av bibliotekens viktigaste och mest självklara uppdrag att arbeta med lässtimulans.
Men varför är läsning så viktigt? Den första konferensdagen ville vi ägna åt just läsaren. Vem blir en läsare och hur går det till? Vem är han eller hon och varför väljer de olika böcker? Vi pratade då om läsaren som konsument, och om läsmotstånd och identitetsutveckling hos pojkar framförallt, och också män som fackliga läsprojekt särskilt riktat sig till.
Den andra konferensdagen tittade vi lite närmare på hur läsaren gör. Vad får man ut av att läsa egentligen? Vad innebär läsande i olika medier för läsupplevelsen – blir läsning då någonting annat? Hur kan man använda sociala medier för att berika läsupplevelsen? Blir man klokare av läsning?
Under våren fokuserade vi alltså på läsaren. Men vi hade också ett Tid för samtal där Karin Runevad från Stadsbiblioteket introducerade just bibliotekets roll.
Den sista konferensdagen ville vi titta på var biblioteket kommer in i läsarens liv, och vice versa. Fick vi svar på de frågor vi ställde i våra inbjudningar, t.ex : Hur kan vi vara en angelägen plats för våra olika besökare – som vill ha både en mötesplats och en tyst oas? Hur påverkas biblioteken av det vidgade textbegreppet? Vilka vägar kan vi gå framöver, för att nå ut med alla våra berättelser?
Harald Hultqvist berörde i sitt inledande anförande biblioteken som en angelägen plats just för att vi, den kunniga personalen, finns där för att guida besökarna bland medierna. Han drog en parallell till Systembolaget. Personalen där är ju inte framför allt till för dem som vet vad de vill ha, ”verksamheten” där går inte ut på att sälja mer av storsäljarna, utan på att visa bredden. Jag tycker nog att Jana Holsanova i sin föreläsning visade på det vidgade textbegreppet i en riktig djupdykning. Se Länsnytt nr 4/2011 sid 10.
Om vägarna vi har att gå pekar mycket mot bokcirklarna som en intressant utveckling i det lässtimulerande arbetet gentemot vuxna. Under dagen fick vi höra exempel på riktigt nischade cirklar: 13+, bebisar, 10-12 år, finsk, Kalevala, Queer… Det kan vara ett sätt att nå människor med specifika intressen, som då samtidigt kan upptäcka mer av bibliotekets utbud . Engångscirklar är också intressant ur aspekten att det blir ett ständigt erbjudande till allmänheten. Man kommer när det passar en själv, när man vill diskutera just en särskild bok och tiden funkar.
I samtalet mellan Ika Jorum och Katarina Kristoffersson lyftes inte så överraskande gallringen fram som en viktig del i att synliggöra bibliotekens bestånd. När en del av medierna inte nyttjas i så hög grad är det dags att ställa frågan: skall det bort eller skall det marknadsföras hårdare? Ika Jorum beskrev ambitionen att arbeta med en syntes mellan rum, medier och program, och i Botkyrka har man som exempel på detta en öppen scen. Den har två spår, ett samhällsinriktat och ett litterärt, där båda gärna har förankring i lokalsamhället, med boende i området som framträder. Man tänker också i tidszoner, vilka besökare kommer när? Allt har sin tid och därmed plats.
Marie Johansen, Regionbibliotek Stockholm
Denna text publiceras också som en artikel i Länsnytt nr 4/2011 [pdf]
